Preveza - Marmaris - www.ladyglion.se

Det skall bli skönt att komma iväg igen

Nu fortsätter seglingen med Lady Glion.

Vi kommer att på måndag flyga ner till Préveza tillsammans med Björns barnbarn Vendela och Felicia. Dom kommer att segla med oss första veckan. Det kommer att bli jätte roligt att ha dem med oss. Det kan ju vara nyttigt att få med lite ungt blod ombord på båten, så att det inte är bara gammalt pensioners gnäll.
Som vanligt när vi skall resa ner till båten, så är det svårt med packningen så att det inte blir övervikt. Jag kan inte begripa. När vi köpte vår nya båt så sa vi att det skall bli skönt med att utrusta båten på ett sådant sätt att alla prylar skall finnas ombord, så att vi slipper ha jätte mycket bagage med oss när vi flyger ner. Jo pyttsan. Hit tills har det ständigt var bekymmer med hur vi skall få med oss allt bagage.
Efter att vi seglat en vecka i de gamla farvattnen i Joniska havet med Vendela och Felicia, kommer vi att fortsätta att segla i de Grekiska farvattnen. Det enda vi inte vet är, vart och hur länge. Vi vet bara att vi har bokat vinterplats för Lady Glion i Marmaris i Turkiet. Vi har sagt att vi kommer hem när löven fallit av träden.
Det skall bli skönt att få komma ner till Medelhavet och få lite sol och värme. Vi säger ändå, trots det dåliga sommarvädret, att det är skönt att vara hemma i Insjön under somrarna. Det finns inget som går upp mot den vackra natur vi har här under somrarna. Den är helt fantastisk. Tänk om de bara vore lite pålitligare väder.

Farfar tvingar oss släpa på kundvagnar

Vendela och Felicia

Tisdagen den 28/7
På morgonen så åkte Vendela och farfar och köpte bröd, det kändes som vi cyklade runt halva Grekland. När vi kom hem så vaknade Alice & Felicia. Vi åt frukost och sedan hissade Vendela och farfar seglet det krånglade lite, men det gick, tillslut. När vi var klara så åkte Vendela, farfar & Felicia och handlade. Vi glömde visst några saker på listan. Men istället för att ta en taxi tillbaka till båten, så gick vi med kundvagnarna oj oj oj vad det var varm, det var farfars ide. Därför fick farfar gå tillbaka med vagnarna. Men till slut efter att ha fyllt vatten och grejat lite till var vi klara att åka. Vi åkte till en liten vik på Levkas och badade halv sex. Efter vi badat en lång stund så åkte vi till Meganisi Spartakhori. Där vågade det något enormt mycket. Vi åt mat på restaurangen. Sedan satt vi på båten och spelade Mig. Farfar gick det inge bra för så han skulle ”bara” gå på toa men han gick och la sig.

/ puss och kram Vendela och Felicia<3

Bad och åter bad

Onsdagen den 29/7
När vi vaknade var det Felicia som sov längst igen. Vi åt god frukost och matade en massa fiskar. Fiskarna var kvar i över en timme. Dom ville väll ha mera bröd. Sedan seglade vi till en vik i Meganisi. Där badade och snorklade vi ända fram till lunch. Sedan seglade vi i 3 timmar till Vasiliki. Där har Vendela och Felicia badat. Sen handlade Vendela, Felicia & Alice det som vi hade glömt och det som har tagit slut. Och sedan har vi inte hunnit göra något mer. Hej Då!!
/ Tusen kramar Vendela och Felicia.

Felica vaknar av att vi drar upp ankaret

Flisan och Vendela

Torsdagen den 30/7
När vi hade vaknat (alla utom Felicia) så åt vi frukost. När vi var klara så lättade vi ankare. Då när vi drog upp ankaret så kom det ett litet huvud upp ur luckan, från förpiken. Sedan seglade vi i tre timmar till Fort Asoss. Vi badade badade badade och badade lite till, sedan gick vi upp på en höjd på en restaurang som hette North. Utsikten var enormt vacker, man såg över hela Fort Asoss. När vi var klara och hade ätit oss proppmätta så spelade vi kung på båten. Alice vann…
Slut för denna gång / Vendela & Felicia.

Felicia ser delfiner, sen blir det spelhålan på kvällen

Fredagen den 31/7
När vi vaknade åt vi frukost och gjorde oss i ordning för att åka. Vi åkte i 2 timmar till en vik på Kefallonia. När vi skulle lägga till såg Felicia 2 delfiner. Det var konstigt för dem var så nära land. Sedan badade vi i viken. Det var varmt vatten men ändå kylde det. Sedan seglade vi till Sami. När vi seglade dit hände något spännande. Det blåste till och hela båten välte. Det var ganska läskigt men morfar bara sa” vadå, vadå”. Sen kom vi fram och det fans bara en plats kvar och den tog vi. Efter att ha varit på båten ett tag bytte vi om och gick och åt pizza. Morfar sa att det inte räckte med 2 pizzor så vi beställde 3. Det hade räckt med 2 pizzor så vi fick ta hem det som blev över i en kartong. Sen spelade vi kung och sedan yatzy. Felicia vann yatzy och Vendela van kung.
/många pussar och kramar Vendela och Felicia<

Även i dag är det bad, bad och åter bad

Lördagen den 1 augusti

Vi vaknade i Sami och åt frukost. Sedan gjorde vi oss klara för att åka. Vi seglade till en vik som vi inte vet vad den heter. Vi badade och badade och badade igen halva förmiddagen och hela eftermiddagen. Till lunch fick vi pizza från det som vi fick ta hem från restaurangen. Ungefär kl 5 seglade vi vidare till Ithaka. Där la vi oss till kaj. Det var jätte varmt i Ithaka. Vi kunde inte gå och äta för ens kl 8 på kvällen. Sedan gick vi hem och spelade MIG. Felicia vann och sedan Vendela, morfar och sist Alice.
Det var allt för denna gång?/ Felicia och Vendela?

Snorkling bland fiskar

Näst sista dagen för F+V

Söndagen den 2 augusti
På morgonen vaknade vi och åt frukost. Sedan gjorde vi oss klara för att åka. Först åkte vi till Otoko och var där och snorklade i en halv timme. Sedan fortsatte vi segla till Atena viken I Meganissi. När vi seglade till Atena viken blev Felicia och Vendela bogseradepå ett par platta fendrar efter båten. Det var jätte kul. I alla fall badade vi hela eftermiddagen i Atena viken. Sedan åkte vi ungefär 500 till 1000 meter till hamnen. Sedan efter vi hade ätit så spelade vi black jack. Det var kul?
/Vendela och Felicia?

Tack Vendela och Felicia för en underbar vecka

Vendela och Felicia reser hem

Måndagen den 3/8

Ja då var det den sista dagen för flickorna. I kväll skall de flyga hem.
Men innan dess skall vi åka tillbaka till en badvik som Felicia tycket om. När vi kom till denna vik var, som vi befarade var den redan upptagen av många andra båtar. Men som väl var hittade vi en liten annan liten bukt där vi kunde släppa ner ankaret. Det tog inte många minuter efter det att vi ankrat upp så låg flickorna i det 30 gradiga vattnet och sam. Vattnet var så varmt att flickorna låg 2 timmar i vattnet och lekte olika lekar. Bland annat lektes det med så kallade plattfendrar . Vendela var väldigt duktig på att hålla balansen på dessa flytetyg.
Efter det att vi hade intagit en lättare lunch, bestående av en Greksallad, ställde vi in kursen mot Nidri. Här skulle flickorna få gå på shoppingtur. Dom skulle få göra det på ett villkor, nämligen att skepparen inte skulle behöva följa med. Jag tror nog att de var lika glada att bara Alice följde med.
Klockan 3 var det färdigt handlat. Nu var det bara återfärden mot Préveza. Men när vi kom till bron i Lefkas fick vi ligga där i blåsvädret 1,5 timme och vänta på broöppning. Det var lite frustrerande.
Efter bror öppningen fick vi i alla fall en fin segling med fina vindar upp till Préveza. Vi förtöjde kl 8, så nu var tiden lite knapp om vi skulle hinna få i oss lite mat innan det var dags att åka till flygplatsen. Allt gick väl. Vi kom i god tid till flyget. Det var nog lite pirrit för Vendela och Felicia, för det var första gången de skulle flyga själva.
Klockan 12 på kvällen var Björn och Alice tillbaka i båten. Det kändes tomt att komma tillbaka till Lady Glion, utan att höra ett ljud eller skratt från de solstrålar som vi hade haft med oss under den gångna veckan. Det har varit en helt underbar vecka att ha dessa solstrålar med oss. Vilka underbara flickor Vendela och Felica, som i sinnelag ändock är så olika.
Felicia full av energi som vill att det skall alltid hända saker och ting hela tiden. Det värsta hon vet är när vi sitter på restaurang och vi väntar på att få betala, för då vill hon hem till båten och spela spel. Sedan har hon ett skratt som kan smitta av sig så att vi alla till slut sitter och skrattar.
Vendela den lugna och ordningsamma. Har ett stort tålamod och är en mycket snäll ung dam. Ställer alltid upp och hjälper till med saker som skall göras ombord på båten. Allt ifrån att plocka fram maten till att hissa segel och ankra.
Tack Vendela och Felicia för en underbar vecka.

Jag vill inte ha en Italienare

Onsdagen den 5 aug.
I dag är det arbetsdag. Björn börjar på förmiddagen med att montera in en inverter i båten. Det är en transformator som omvandlar 12 volt till 220 volt. Den kan vara bra att ha vid vissa tillfällen när man till exempel skall ladda vissa batterier eller när man vill använda vissa elektriska verktyg.
Samtidigt städade och donade Alice med båtens innandömen.
På eftermiddagen fortsatte vi till en vik längre ner på Meganise. Där började Björn med montera en längre ankarrullsfäste. Vid normala väderleks förhållande hade dessa jobb inte varit några problem. Men i denna värme så blev det många liter som svettades ut. Det fina med detta är att efteråt så smakar pilsner väldigt gott.
Om det är något man skall klaga över så är det alla Italienare som finns överallt. Dom tränger sig på nästan under skinnet på en. Stora flotta båtar har dom. Men de är totalt odugliga att köra dessa skrytfartyg. Är det så att man påpekar att de kommer för nära, eller något annat olämpligt som de gör, så begriper dom inte ett ord Engelska, utan de stimmar bara tillbaka på det Italienska världsspråket.
Det viktigast för dom är att de har en eller flera donnor som sitter på fördäck med minimala baddräkter och silikontuttar.

Dagen kunde ha slutat bättre

Torsdagen den 6 aug.

Dagen avslutas med att Björn hamnar hos tandläkaren.
Vi börjar dagen med att åka till Nidri för att köpa en del prylar till båten. Alice är förvånad att Björn frivilligt går med på att åka till turistgettot Nidri. Men som hon säger ”Det går att få Björn att shoppa bra det gäller prylar till båten.
Väl framme går vi in i den lilla båtaffären där det mesta finns. Men så ligger och hänger det saker ända från golv till tak. Att det skall finnas plats för kunder i affären är av sekunder betydelse. Det får plats för max 4-5 personer där inne. Vi handlar en hel del prylar och när vi har betalat och skall gå så hittar vi en väldigt bra shoppingvang som skulle passa perfekt att ha ombord på båten. Den kostar 125 euro (1400 sek) så vi tycker det är för mycket pengar. Hur det sedan gick till vet vi inte men helt plötsligt så lastar ägaren till affären de prylar vi köpt på vangen och kör ut den på gatan, och säger tack så mycket. Där står vi med en ny fin shopping vang utan att behövt betala en enda euro för den. Det är klart att Björn blev väldigt misstänksam mot Alice vad hon hade gjort för att charma denna Grek. Kan det varit någon gammal beundrare från forna tider?
På eftermiddagen seglar vi mot Kefallinia, och får en mycket fin seglingsvind. Hamnar så småning om i den vik som vi döpt till Felicias delfinvik. Det var här som hon såg delfiner förra veckan. Kvällen avnjöts med bad och Bullens oxfilé på burk ala ICA-nära. Pilsner är alldeles utmärkt att dricka till denna rätt.
Senare på kvällen bjuder Alice på, Björns favorit, Crème karamell. Till detta kommer det ett litet glas med päroncognac.
Alice charmar Björn med att säga skål, så att han inte ser vad han dricker. Men cognacen kommer väldigt fort ut ur munnen. Det var nämligen en geting i glaset. Björn blev getingstucken i munnen. Han påstod att det kändes i munnen som om han satt hos Per Otteryd på folktandvården. Det var väl inte det han hade tänkt sig denna vackra kväll när fullmånen gick upp över bergen på Ithaka

Sami igen

Fredagen den 7 aug.

I dag blev det inte mycke segling.
Efter att ha badat och ätit frukost, fortsatte vi med Lady Glion ner till Sami. En färd som varade i ca 2 timmar. Här gjordes det en del inköp och Alice tvättade både båt och kläder. Björn han pysslade med andra saker på båten. Helt plötsligt var klockan 5 på eftermiddagen, och då var det ingen ide att fortsätta färden för denna dag.
Ett pos. besked vi fick av en båtgranne, var att från och med den 15 aug har Italienarna slut på sin semester och då kommer det att bli mycket lugnare i dessa farvatten. Alice undrar bara, vad skall då Björn titta på när han inte längre kan stirra på donnor med silikontuttar. Men kanske har han blivit så gammal att han inte vet längre varför han tittar på donnorna

Underhållning av Italien

Söndag den 9 aug.
Vi lättade ankare i en stor fin bukt utanför Vathi, där vi varit ensamma under natten, bortsett från en stor katamaran, som kom in sent på kvällen. Satte kurs mot Fichermans Bay, en vik som broder Bengt varit med att namnge, skylten sitter fortfarande kvar. Under färden dit sydde jag (Alice)ett myggnät till sovrummet.
Väl framme i viken, som var tom på båtar kastade vi ankare, och längtade efter att få bada utan kläder. Ingen glädje varar beständigt. En stor skrytyacht med kapten, en hopp i land Kalle och en kvinnlig uppasserska, alla klädda i vita skjortor och svarta byxor. Gästerna ombord var av varierande storlek och ålder, de var c:a 10 pers. som badade och sedan blev serverade förfriskningar och lunch. Som tur var, stannade de bara ett par timmar, äntligen ensamma.
Vi tog vårt efterlängtade bad och bara njöt av friheten. Men det var ett par små båtar utanför viken, som såg ut att vilja komma nära land. Björn hade lagt spindelförtöjning, som dom var in och tittade på. Den minsta båten, en gummibåt hade Italiensk flagg.
Hur som helt, efter ett par timmar kom plastbåten, tanten, som med en åra höll upp vår förtöjning och på stapplig engelska sa att dom måste komma fram. Efter en stund kom också gummibåten och kröp under. Förtöjningen av de två båtarna tog en timme. Björn och jag fick lite underhållning. Det var akt nr. 1. Sedan började nästa föreställning under tiden vi åt vår kvällsmat och därtill en flaska Franskt vin, som vi hittade i våra gömmor.
På plastbåten byggdes det upp ett slags sovtält. Det andra paret städade upp en bit från stranden, för att sedan sätta upp ett tält. Campingbord, stolar, liggunderlägg och stora plastlådor bars iland.
Vi hörde glada skratt från de båda Italienska paren, som verkade ha det trevligt. Man är inte van att Italienarna har så små farkoster och campar på land bland stenar, kryp och getter.

Astakos.Kastos och Port Leone

Måndagen den 10 aug

Vi börjar dagen, med att vi äter frukost i sittbrunnen, och skådar ut över ett spegelblankt och fridfullt hav. Därefter drar vi upp ankaret och styr mot Astakos. Astakos är en genuin Grekisk stad som ligger på fastlandet. Här är billigt att handla, och det finns många gamla butiker att handla i. Bland annat finns det en speciell affär som det finns allt ifrån gamla klänningar, porslin, prydnadssaker mm. Här är fullt ifrån golv till tak och ingen belysning. På golvet ligger en delvis trasig brun korkmatta som säkert inte är bytt sen någon gång på 40 -50 talet. Men ändock så har Alice gjort fynd här varje gång vi varit hit. Så även denna gång. Denna gång blev det dammiga viglas.
Efter inhandlingen fortsatte vi till en vik på södra Kastors, där vi badade och lunchade. Efter det att kapten sovit middag, det är drygt att vara kapten här nere, hissade vi seglen och seglade till Port Leone. Port Leone är en ruinstad som drabbades av jordbävning 1953 Hela staden blev förstörd i samband med denna katastrof, och lika så blev allt dricksvatten förgiftat. Nu finns bland ruinerna bara en kyrka som man byggt upp igen. I denna kyrka har man fortfarande gudstjänst varje söndag.
Vi har klagat på och tycker det skall bli skönt när Italienarna får slut på sina semestrar. Men en sak kommer vi att sakna. Det är kvällsunderhållningen. I går kväll hade vi camparna, och i kväll hände det igen. Det kom in bukten två hyrbåtar med besättning bestående av Italienare. Man skulle göra en mycket enkel tillägning, som består av att man skall släppa ner ett ankare och backa tillbaka mot stranden och där sätta fast ett rep. Den första båten håller på surrar runt en halvtimme innan han är klar. Sedan skall nästa båt göra om samma sak. Vad han höll på med vet vi inte. De kom in i viken och började försöka och lägg till redan klockan 7 på kvällen, och när vi hade ätit färdigt och det blev mörk vid 10 tiden höll man fortfarande på. Hur det sedan gick för dem vet vi inte för det blev som sagt mörkt och vi blev trötta. Kanske gör de som tjuren Ferdinand. ”Sitter fortfarande där och luktar på sina blommor under korkeken”. I alla fall hade vi underhållning under kvällen.

Ser det inte inbjudan till ett bad i denna vik på Kastos

På väg mot Korfu

Onsdagen den 12 aug

Har nu varit och snurrat runt kring Lefkas och Kefalonina i över två veckor, och för att få se lite annat sätter vi av norrut mot Korfu under ett antal dagar innan vi i slutet på månaden styr ner mot Cykladerna.
Avgick från Vathi på Meganisi på morgonen och styrde upp mot Lefkas. Var in i denna gyttriga stad och handlade. Efter en timme kändes det skönt att få komma ombord på Lady Glion igen. Men säg den glädje som vara länge. När vi kom till bron fick vi ligga där i 1,5 timme innan de behagade öppnade bron kl två. Därefter kom vi ut på det öppna fria havet och här fick vi fin seglingsvind. Vi seglade ut efter kusten upp till en liten fiskeby med namnet Ligia. Här hade vi det jätte mysigt i den lilla fiskehamnen med nästan bara fiskebåtar som sällskap.

Det är bra med Björnens tidiga kvällsvanor

Torsdagen den 13 aug
I dag fortsätter vi upp med kusten, och målet för dagen är den lilla skärgården upp vid Sivota. Vi får väl se om det finns någon plats där. Vi har tålamod i dag och seglar i den svaga vinden. Det går långsamt, men vad gör det när man njuter i solen.
Apropå väder, igår kväll kom det ett litet åskmoln som gav ifrån sig 15 minuters regn. Det var enbart skönt. Vi stod ute i regnet och svalkade oss. Det var som en sval och skön dusch. Efter 30 min sken solen igen.
Som sagt vi seglar på i sakta mak och på tidig eftermiddag kommer vi fram till Sivota. Vilken kontrast mot igår när vi låg i den fridfulla fiskehamnen. Här är båtar, stora som små över allt. Ja det är minst 500 st. ja kanske 1000 båtar som ligger förtöjda bland öarna och i hamnen vid Sivota stad. Trots detta har vi tur, eller skicklighet att hitta en liten vik där vi får ligga nästa skälva. Bara 4 – 5 båtar gör oss sällskap.
På kvällen tar vi lilla Lufsen och åker in till staden för att äta en bit mat. Vilken röra med folk. I den lilla byn som till stolek kan jämföras med Leksands noret, här är folk och båtar överallt, och alla tycks vara hungriga och vill äta. Men innan vi letar på något ställe att äta, så har Alice fåt löfte av kapten att se om det är något hon vill köpa. För det var ju som så att när vi var i våras här så blev Alice lurad av kapten att besöka byn när alla affärer var stängda. När Alice hittat lite att köpa, börjar Björnen prata om mat.
Även nu har vi tur. Efter en del letande hittar vi en Taverna som ligger lite avsides, med lite folk. Här beställer vi skilda rätter, och faktiskt både kapten och kaptenskan tycker att maten smakar bra. När vi ätit färdigt var även detta matställe fullbelagt. Kan det ha något att göra med Björnens tidiga kvällsvanor? Det var i alla fall mörkt när vi med Lufsen styr mot vår trygga skuta Lady Glion
Som avslutning kan vi berätta att vi i dag har firat med champagne.

Dryga Italjenare och storråttor

Fredagen den 14 aug

Vi vaknar till ytterligare vacker morgon och kapten tar Lufsen och åker in till byn för att köpa färskt bröd. Nu är det stilla och tyst i byn, endast Björnen och bagaren är vaken. Man kan ju inte annat än tänka på alla som om någon timme kommer att vakna med ånger i huvudet. I alla fall så återvänder kapten till Lady Glion och gör i ordning frukost som intas i sittbrunnen medans vi njuter av den stilla och sköna morgonen.
När folk börjar vakna runt omkring, drar vi upp ankaret och åker ut på det öppna havet. Efter ett tag kommer vinden och vi hissar seglen och seglar mot Korfu. Målet för dagen är den lilla fiskebyn Petteri. Det är byn med de vackert pyntade trägårdarna som vi berättade om i våras. Men innan vi kommer dit så stannar vi och badar vid en långrund strand. Efter att vi badat och ätit en liten matbit, så tar kapten sin vanliga tupplur. ”Det är skönt siddu”, brukar Björnen säga. När vi så kommer fram till Petteri och skall lägga till så råkar vi få en Italienare till båtgranne som är en riktig viktigpetter. Han lägger sig i allt vad vi gör på vår båt och kritiserar allt vad vi gör Han skäller både på vår kapten och kaptenska. Till slut så rinner tålamodet över på Björnen och han säger åt Italienaren att om du sköter din båt så sköter jag min båt. Därmed var det slut på grannsämjan. Vi får se senare under dagen se att han var och stimmade på alla andra båtar som skulle lägga till i hamnen.
Senare under kvällen så berättar Alice att när hon var liten så hade hon drömmar om att när hon blev stor så skulle hon gifta sig med en Italienare. Men i stället så blev det bara en dalmas.
När vi senare på kvällen sitter i sittbrunnen och tittar på livet runt om på båtar och kajen, kommer det en stor råtta springande på kajen. Stor var den också, ja nästan som en fullvuxen katt. Nu blev det liv och rörelse på båtarna. Man hissad upp landgångarna och man byggde hinder på förtöjningstamparna så att inte råttan skulle kunna ta sig ombord på någon båt. Gissa om vi sov med alla luckorna stängda den natten.

Vi turistar på Korfu

Lördagen den 15 aug.

I dag skall vi vara turister. Vi har nämligen hyrt en liten bil som vi skall resa runt med på ön Korfu och se om kring. Men innan dess får vi höra av en av fiskarna på kajen, att den stora råttan var och sprang på en av båtarna för en stund sedan.
Vi bilar först till slottet Achilliton som byggdes av en Österrikes kung i slutet av 1800 talet. Han byggde den som en sommarvistelse åt sin hustru. Det var imponerande att se denna skapelse till byggnad och dess trägårdar, med utsikt över havet. Sedan fortsatte vi vidare till ställen som Björn hade varit vid för 30 år sedan. Det skulle bli intressant att se hur där såg ut nu. Första stället hette Pellekastritsa. Ett lite ställe med fina laguner och badvikar. Vilken besvikelse. Nu var här hotell och folkgytter över allt. Inte alls den idyll som var för 30 år sedan. Vi ställde nu in färden upp för bergen på små slingriga vägar. Här uppe bland bergen var det vacker med typiska små Grekiska byar. Så småningom kom vi ner till kusten igen. Vi kom nu till ett ställe med en flera kilometer lång sandstrand. När Björn var här för 30 år sedan var stranden alldeles tom. Nu var den alldels full med solparasoller och hotell över allt. Ja det fanns inte ens plats att parkera bilen. Hur var det nu? ”Var all ting bättre förr”?
När vi så åkte tillbaka till båten på eftermiddagen, så sa vi. Tänk om den där tokiga Italienaren är kvar. Det första vi får se när vi parker bilen är så klart honom. Vad göra? Jo vi kastar loss och åker ut utför hamnen och ankrar i den långrunda viken. Här kan vi både bada och får vara i fred från tokiga personer och råttor.

Björnen överger Alice

Söndagen den 16 aug
I dag skall vi segla upp mot Korfu stad och lägga oss i en stor marina. Här skall Björn överge både Lady Glion och Alice. Han skall nämligen resa hem till Insjön på ett par dagar och bland annat vara med på ett styrelse möte. Björn gruvar sig. Hur skall det bli att dra på sig både strumpor och långbyxor, som han inte haft på sig på 3 veckor? Alice får vara kvar och vaktat båten. Bara hon nu inte hittar sin Italienare under tiden som Björnen är borta.

Björnen åter till sina flickor

Onsdagen den 19/8
Ja då var man åter i värmen. Klockan halv 7 landar jag på Corfus flygplats. Den ”a ha” upplevelse jag fick när man klev ur flygplanet var ”Oj vad varmt.” var det verkligen så här varmt när jag åkte här ifrån för ett par dagar sedan. För övrigt var det skönt att få komma tillbaka till Lady Glion och Alice, efter bland annat två tröttsamma flygdagar. Alice bjöd på middag på kvällen, bestående av gravlax som jag hade med mig från Rätt Pris i Insjön. Därefter sov man en skönhets sömn i en het sov kabin.

Här sover man skönt när man kommer åter till Lady Glion

Vi gör våra behov på badstegen

Torsdagen den 20/8

Kapten går som vanligt och köper färskt bröd, som skall ätas till frukost. Svetten rinner redan fast klockan ännu inte hunnit bli 8.
Med sig från Sverige har Björnen tagit med sig en elektrisk toalett. När flickorna var med för någon vecka sedan, så var det enda som de tyckte var negativt, var att när de skulle gå på toaletten. Man fick nämligen handpumpa och papperet fick man slänga i en korg bredvid. Farfar, Morfar, han är ju väldigt svag för dessa underbara flickor så han gör allt som de tycker. Det är av den anledningen som han köpte en ny toalett så man skall slippa dessa bekymmer.
Efter en snabb koll, hur den ny WC skulle passa, konstaterade Björnen att det är vissa slangar mm. som måste kompliteras. När detta är gjort så lämnar vi marinan och styr ut på det friskande havet. När vi kommit ut en bit, så säger Björn åt Alice. ”Gå nu på toaletten en sista gång innan jag river ut den gamla” Nu får du styra för nu skall jag byta toalett.
Det visar sig snart att det inte var så enkelt som det först såg ut från början. Det är en hel del som måste byggas om och anpassas. Tiden rinner i väg, och vi hinner komma till vår nattvik och klockan har hunnit bli 8 på kvällen innan Björn kan prova om toan fungerar. O nej!!! Det läcker på flera ställen. Det visar sig att det fattas en packning som inte var med i leveransen. Vad göra. Det blir att ta fram universalmedlet silikon. Men det måste ju härda under natten. Våra lättare behov får vi göra i samband med att vi badar. Jag undrar vad våra båtgrannar tror om oss som springer upp och ner på badstegen stup i kvarten.

En skitsak

Fredagen den 21 aug

Nu blir det spännande att se om WC stolen slutat att läcka. Björn testar toan men. NEJ och nej och åter nej. Det läcker på ytterligare ställe. Fram med silikonet igen. Men så var det där med härdningstiden. Alice frågar. När kan jag nu få använda toan?
I eftermiddag svarar Björn
Hur skall jag göra då? Jag behöver göra större saker än att bara kissa säger Alice
Det ser nästan ut som Alice skulle behöva en livrem och dra åt runt ändan.
Då får vi åka iväg så får jag sätta mig på badstegen när vi kommit en bit ut på havet. Sagt och gjort. När vi färdats en stund så klättrar Alice ner på badstegen och uträttar sina behov.
Kapten passar på att föreviga detta tillfälle genom att ta några kort .
Målet för dagen är Parga, och här ankrar vi upp på redden, utanför de tusentals sol parasoller som fins uppsatta på stranden. Här är fullt av badskidbåtar som drar turister i olika leksaker. Men vi ligger trots detta avskilt. När nu vi har fått en toa som fungerar så är lyckan fullständig

Skitbra

Lördagen den 22 aug
I dag mår vi skitbra
Om vi tittar på bilden där Alice sitter på badstegen och försöker göra sina behov. Varför klagar hon på detta? Vem kan skryta med att kunna sitta på en toa i denna vackra miljö med utsikt ända till havets horisont. Dessutom får man rumpan automatiskt sköld och tvättad
I dag är planerna att vi går söder ut ner tillbaka till Lefkas. Det är en längre etapp som tar 7-8 timmar. Men det går bra. Vi turas om med att styra och hålla uppsikt. Där i mellan så läser Alice. Björn han pysslar och donar med båten
Fram emot sen eftermiddag, hamnar vi på redden utanför Nidri stad. Ytterligare ett turist getto. Alice undrar vad det tagit åt kapten. I går var det Parga och i dag Nidri. Kan det vara så att det är nattlivet i turiststäderna han tänker deltaga i?

Björnen har det bra medans kaptenskan handlar i värmen

Söndagen den 23 aug.

Vi börjar dagen med att göra en del inköp bland alla affärer i Nidri. Kapten har ordat bra för sig. Han går på ett Internet kafé där man har A.C. och det är svalt och skönt. Kaptenskan skickar han att handla. Efter en timme kommer Kaptenskan tillbaka med en fullastad varuvagn. Hon ser ut som hon skulle komma direkt ifrån badet. Hon är alldeles blöt, och hon påstår det är svett. Vi lastar Lufsen snabbt och styr ut till Lady Glion. När vi stuvat varorna ombord, säger Alice.
Nu sticker vi till någon vik och badar, jag står inte ut längre i denna hetta.
Efter en timmes gång ankrar vi upp i en vik som vi döpt till Vendelas cocktail-vik. Det var här som hon sam runt med en Coca-Cola burk på en plattfänder för någon vecka sedan.
Efter någon timmes bad mat och en tupplur, fortsätter vi söderut. Framåt tidig kväll hittar vi en underbar vik på ön Kastos. Här vi får ligga alldeles för oss själva. Det är hur skönt som helst. Här badar vi i det 27 gradiga vattnet. Ja det är så varmt i vattnet att man inte ens blir sval. Därför är det bara att släng sig i havet igen.
Kvällen avnjuts sedan med middag i sittbrunnen. Det enda sällskap vi har ett antal getingar. Men dom försvinner när solen går ner. Vi sitter fortfarande i bara badkläder när klockan är 10 och solen gott ner för två timmar sedan
Livet är lättsamt när man får vara i detta klimat

Kapten sticker Alice

Måndagen den 24 aug.
Vi vaknar till ännu en solig morgon med ett spegelblankt hav. Före frukost tar vi ett morgondopp i vår egen vik, precis som gud skapat oss (Björn hade visst klockan på sig). Idag finns ingen bagare i närheten, så Kapten får nöja sin med gårdagens bröd. Efter frukost lättar vi ankar, och siktar in oss på Mesolongia. Det är en mini-variant av Key West, när man åker genom inloppet till staden. Vi går mest för motor, är så gott som ensamma förutom några färjor, som går till och från Patras. Mitt ute på öppna havet kom jag på att det var dags för vår andre spruta Twinrix, den första fick vi i Borlänge innan vi åkte. Jag hade ju leg. för detta uppdrag. Kapten fick en snabb genomgång, innan han gav sig på Kaptenskan med sprutan i högst hugg. Jag tyckte dock att han såg ganska blek ut om nosen. Lätt som en plätt så var det avklarat. Numera får han titulera sig som Dr. Björn. När vi hade lagt till i Mesalongia, på samma ställe som för två år sedan, kom det första riktiga åskväder med blixt, dunder och regn. Då passade kaptenskan på att ge igen för Nidri, där jag fick handla och dra kärran i hettan, medan kapten satt på ett it-cafe med Ac. Jag tog fram skurborsten och Ajax-flaskan och skickade upp kapten på däck för att skura rent , medans det rengnagde. Sedan kapten bytt till torra kläder sken solen igen. Vi hade en trevlig kväll med mat och vin i sittbrunnen.

Har vi kommit till Key West, eller?

Byrokrater i Grekland

En dag på jobbet

Tisdagen den 25 aug

I dag blev det en vanlig dag på jobbet. Vi åkte tillbaka ut ur deltat vid Messalongia och ut i Patrasbukten. Detta är en stor bukt som är lång och intet sägnade. Det blev en gångtid på 4 timmar innan vi kunde lägga till I Patras. Patras är den stad som ligger längst norrut på Peloponnisos, och är den tredje största staden i Grekland. Här skulle kapten karar ut en del formaliteter med tull och kustpolismyndigheterna. Vi borde ha gjort det redan i våras när vi första gången kom till Grekland, med det hade vi struntat i. Grekland är ett väldigt byråkratiskt land och det är mycket papper och stämplar både här och där. När man skall klarera in i landet, får man spring från den ena myndigheten till den andra. Värst skall dom vara, enligt rykten, i Préveza.
I alla fall nu vill vi passa på och klara av detta. Först går kapten till hamnpolisen och klara av den delen. Men sedan måste han gå till skattekontoret och betala en skatt. Men dom har stäng för dagen fast klockan är bara 2 på eftermiddagen. Så det blir att vänta till i morgon kl 9 när dom öppnar.
Att ligga i denna storstad en het eftermiddag är väl inte så där väldigt häftigt, men det är bara att gilla läget. Vi fryser i alla fall inte, och vi har det så bra andra dagar så vi klagar inte .

Patras bron

Onsdagen den 26 aug.

Efter att avklarat med skattekontor och hamnpolisen så kommer vi i väg kl 11. Föresten att hitta skattekontoret var inte lätt, torts att jag fått en bra beskrivning var det skulle ligga. Jag gick förbi dörren i till kontoret 3 gånger och frågade folk på samma gata ändock var det ingen som viste var det låg. Man kan undra. Är det ingen som betalar skatt i Grekland
Vi ställer nu in kursen mot den långa Korintviken. Det är havet som är mellan fastlandet och Peloponnesos. Men först skall vi efter en timmes gång passera under den imponerande bron mellan Peloponnesos och fastlandet. Det är en bro som är 2,5 km lång och blev klar så sent som år 2004.
När vi passerat under bron fortsätter vi mot en liten ögrupp där det finns en liten marina som är byggd för EU pengar och inte blivit klar. Den var heller inte klar när vi var här för 2 år sedan och inte lär den väl bli klar heller inom övre skådlig tid. Fördelen med detta att är att då får man ligga gratis.

Imponerande bygge

En god middag som inte myggorna blev bjuna på

Torsdagen den 27aug.

Vi fortsätter österut ner genom Korintviken. Vi har en fin dag med fin segling med skiftande vindar. Ja det är till och med så att seglen får sitta uppe hela dagen. Det märks att vi börjar närmar oss andra seglings vatten. Om någon dag är vi i Egeiska havet och där kommer det att blåsa. De förhärskande vindarna är under sommarmånaderna kraftiga nordvindar. Vi får väl se hur det blir.
I dag blev målet en Grekisk liten semesterby, med namnet Paralia. Här ankrade vi straks utan för den långa sandstranden. Visst var det en Grekisk by. Det var bara Greker som semestrade och ingen kunde prata något annat än Grekiska, varken bland folket på stranden eller i affärerna.
På kvällen bjöd kock-kaptenskan på den godast måltid som kapten ätit på länge. Det bjöds på pankaka med hemlagad jordgubbssylt. Till detta bjöds det på en otroligt god dryck. Ja drycken är bland det godaste man kan få. När kapten druckit 3 glas tyckte kaptenskan att nu får det räcka. Hon vill inte ha någon full kapten bredvid sig i sängen under natten. Det är lugnt, sa kapten och hällde i sig ett glas mjölk till.
I stället för en full kapten fick Alice sällskap under natten av andra djur än björnar. Någon hade glömt att stänga luckan ner till båten på kvällen. Detta fick till följd att som sällskap fick vi många,många myggor som inte hade blivit bjudna på pannkaka, och nu var hungriga. När klockan var 3 flög Alice upp ur sängen, och vrålade.
Jag blir tokig på dessa förbaskade myggor.

Korintkanalen

Fredagen den 28 augusti 2009

I dag blir det långtur. Vi skall nämligen gå igenom Korintkanalen. Därför går vi upp klockan halv åtta. Inget problem för Kapten. Däremot på Kaptenskan blir det lite gnäll. Speciellt med det sällskap av mygg som hon haft under natten. Björn rodde iland för att köpa färskt bröd. Men icke. Inte ens bagaren var vaken. Hur skall det gå för Björnen när han måste äta bröd som är mer än en dag gammalt.
Livet är en plåga tyckte Björn.
Vi kom i alla fall iväg, och efter ca en timmes gång kom vi in i ett delfinstim som simmade runt båten. Det var verkligen ett stim. Vi uppskattade till att det var mellan 50 – 100 delfiner på en och samma gång.
Vi kom fram till kanalmynning vid 12 tiden. Där fick vi sedan ligga och vänta på att det skulle bli vår tur att gå igenom. När det blev vår tur fick vi gå straks bakom ett stort lastfartyg. Fartyget var nog det största som kan gå igenom kanalen. Fartyget hade nog inte mer utrymmen än ett par meter på vardera sidan.
När vi så hade gått igen och kommit ut på andra sidan var det att lägga till vid kajen och gå och betala för kalaset.
Att det skulle vara dyrt, det hade vi hört rykten om. Men att det skulle vara så dyrt, det kunde vi inte tro. 195 EUR. Det sägs att räknat per kilmeterpris så skall det vara den dyraste kanalen i värden.
När vi väl var igenom och vi hade blivit fattigare fortsatte vi mot en liten by som vi besökte för två år sedan. Här backar vi båten rätt in till borden på tavernan. Så i kväll kan vi dricka mången pilsner, efter som vi har två meter krypavstånd hem från krogen.

Här är vi kanalfarare. Korintkanalen

Festmåltid

Lördagen den 29 aug

Ja det gick bra för Alice att komma hem från krogen i går kväll, torts att vägen blev 50 % längre än vad vi trodde från början. Vägen hem till båten blev hela 3 meter lång.
Vi vaknar på morgon och det är idag samma väder som vi nu haft varje morgon i nästan 5 veckor. Sol och spegelblankt hav och 25 – 30 grader.
I dag tänker vi ha som mål att gå till staden Poros. Den staden är för Atenborna samma sak som Marstrand är för Göteborgarna. I dag är det lördag och då lär det väl vara extra mycket båtar där. Så det är inte med glädje vi går dit. Anledning att vi går dit är att vi måste fylla både diesel och vatten innan vi ger oss ut bland de Cykladiska öarna. Vi kommer ganska tidigt på dagen till Poros och hittar därför en skaplig plats vi kajen mitt i staden. Vi tankar och äter lite mat. Sedan lossar vi förtöjningarna och ger oss i väg till en liten vik, där vi får vara mer ifred.
På kvällen bjuder, hon i byssan, på raggmunk med lingonsyll. På syltburken stod det ”Made in Solberga” Vilken höjdare till måltid. Restaurangen på Lady Glion är absolut den bästa som finns i hela Grekland, tycker kapten.

Här på denna krog kan man dricka mycket pilsner. För det är ju krypavstånd hem

Kithons

Söndagen den 30 aug.

I dag skall vi segla en längre sträcka på öppet hav för att komma över till Cykladerna. Kapten går upp tidigt på morgon och drar upp ankaret Vi har en beräknad gångtid på ca 7 – 8 timmar beroende på vindar. På eftermiddagen kommer vi till ön Kithons. Här var vi för två år sedan och låg då i en vik med en lång sandstrand. Vi var då ganska ensamma i den viken. Med detta i minnet så styr vi till samma vik. När vi rundar udden så får vi till vår besvikelse se att viken är nästan full av båtar. Vi lyckas ändock hitta en plats där vi ligger bra för natten.
I denna vik en bit in på stranden så hade den, som drev en tavern, grisar bakom en stenmur. Dessa grisar som var kanske 10 stycken sprang fritt runt på stranden, och det såg riktigt trevligt och roligt ut. Alice döpte därför viken till Grisviken.
Som jag berättade tidigare så är Cykladerna berömt för de hårda vildarna under juli – aug. Den förhärskande vinden kallas för Melltemi. Normalt så blåser den 3-5 dagar i sträck, dag som natt, med vindstyrkor upp till kulingstyrka. På kvällen när vi satt i sittbrunnen, kom det en Engelsman roende i en liten julle från sin båt. Han kom över till oss och vill prata lite grann Han berättade att han kom från det håll dit vi skall segla de närmaste dagarna. Det hade blåst otroligt mycket i 6 veckor, och vinden hade aldrig givit med sig. Det hade varit vindar upp till 25 meter/sek. På grund av allt blåsande var han nu en vecka sen i sina planer. Vi får väl se hur det går för oss när vi kommer längre öster ut.

Siros

Måndagen den 31 augusti 2009
I dag är planerna att vi skall tas till ön Siros. Man har pratat om hårda vindar framåt eftermiddagen. Kapten sin vana trogen startar klockan 7. Kaptenskan får sov vidare i sin sköna koj. Vi har rak motvind den första timmen innan vi kan runda nordspetsen på ön. Går därför med motor tills vi kan lägga om kursen och vi får vindarna mera fördelaktiga. Det blir en fin segling, även om vindarna stundtals är uppe i 12 meter/sek. Klockan 9 kommer kaptenskan upp för att hälsa på kapten.
I dag får du göra i ordning frukosten själv, för jag har fullt upp med att sköta båten svarar kapten.
Det är klart jag gör, men det får inte bli någon vana.
Efter ett antal timmars fin segling kommer vi till Siros. Det man slås av är hur kalt det är på öarna här ute i Cyladerna. Det finns ingen växlighet alls. Det är bara kala lava kullar och berg. Ja det påminner om ett fjällandskap. Färskvatten finns det inget av, utan det fraktas hit med tankbåtar.

Blåshål

Tisdagen den 1.sept
Cykladerna jävla blåshål.
Vi ligger fortfarande kvar i Siros. I dag blåser det för mycket för att det skall var trevligt att ge sig ut. Därför blir det att ligga kvar i denna hamn resten av dagen. I stället får vi pyssla lite med båten och koppla av i blåsvädret. För övrigt kan nämnas att hamnen är full med båtar som ligger och väntar på bättre väder

En blåsig dag och tråkig nattvik

Onsdagen den 2 september 2009

I dag hoppas vi att det skall blåsa lite mindre än vad det gjorde i går. Det är ju ingen hitt att ligga kvar i denna hamn en dag till. Vi börjar nu längta till Turkiet. Klockan 7 på morgonen lossar vi förtöjningar och ger oss i väg. Det blir en vind pinande förmiddag. Vi minskar seglen allt efter som dagen går. Till sist har vi bara några små vita dukar uppe. När eftermiddagen närmar sig tröttnar vi och går in i en vik på ön Mikonos. Här lägger vi två ankare för att vara på den säkra sidan så att vi ligger stilla. Längst inne i viken är det en badstrand med massor av parasoller. Men det verkar inte vara överbefolkat precis. Runt om i viken finns det små nybyggda vita hus som det antagligen är trängt att det skall bo turister i. Men inte skulle jag villa bo i dessa om jag vore här på semester. Naturen är i mitt tycke väldigt ful. Den är totalt kal. Inte ett träd eller någon annan vegetation som växer så lång ögat kan nå. Ja den är så kal att det inte finns något att äta för getterna.
Ja detta var mycke gnäll. Men det kan inte vara bara rosor varje dag. För att man skall njuta riktig, och uppskatta saker, så måste man också lida ibland. Gör man inte det så blir även det fina och sköna tråkigt. Jag säger som min bror Bengt brukar säga
Om du skall känna en skön känsla, så skall du stoppa tummen i ett skruvstäd och dra åt tills tummen blir röd. Sedan släpper du på trycket i skruvstädet. Då får du känna hur skönt det känns i tummen.
I morgon fortsätter vi. Vi får väl se hur det blir med blåsväder då.

Här i denna semesterby är det inte mycket till växlighet

Kapten blir mycket blöt

Torsdagen den 3 september 2009'

Ja hur blev dagen. Ja det blev en lång segling 8 timmar innan vi kom till en hamn. Första delen av seglingen gick bra, även om det blåste en hel del. Men de sista 3 timmarna blev jobbiga. Ja det blåste upp väldeliga. Och vissa stunder visade vindmätaren över 20 meter/ sek. Det innebar att havet var ett enda rykande skum, med tonvis med vatten som sköljde över båt och kapten. Men nu ligger vi bra förtöjda i en stad på ön Ikari. Men gissa om katen och båten är salt. De kläder som katen hade på sig under seglingen är alldeles vita av salt. Lika dant är det med båten, det är salt över allt. Men nu sitter kapten på ett internetkafe och dricker pilsner.
Enligt den Grekiska mytolgin, var det här som Ikaros försökte flyga med sina vingar tillverkade av fjädrar och vax. Men han flög för högt och för nära solen så att vaxet på vingarna smälte och han störtade i havet.
Om vädret tilllåter så tänker vi gå till Pythagoria på Samos i morgon.

Är detta Ikaros eller är det Kapten som försöker flyg?

Delifiner kommer med fint väder

Fredagen den 4 sept.

Kapten med flera har tidigare klagat över Italienare, men i går kväll kom han underfund med att det finns även bra sådana. Det kom in i hamnen en segelbåt med Italiensk flagg. Det var också ont om plats.
Nu skall du se att den där kommer och lägger sig utan på oss, sa kaptenskan.
Nej du sa kapten och gick ner i båten för att inte låtsas om något.
Efter en stund ropar kaptenskan, att nu får du komma upp för Italjenarn vill något.
Han frågar på dålig Engelska om han får lägga sin båt på utsidan om oss.
Vad svara man? Ja det går väl bra.
Det visar sig sedan att paret som är på den Italienska båten är mycket snälla och trevliga.
Sedan visar det sig han under eftermiddagen hade haft en fiskelina med drag släpandes efter båten. På den hade han fått napp av en Tonfisk som var säkert en meter lång. Han berättade att hade hållit på en timme för att få upp den. Senare på kvällen rensade och slaktades fisken och Alice fick en jätte stor filé som vägde ett par kilo. Efter som Alice är så händig i köket så bestod kvällens måltid av marinerad tonfiskfilé. Gott tyckte kapten.
Ja så bar det av på morgon mot Samos. Vinden har avtagit något, men fortfarande blåser det en hel del. Björnen skall delta i en telefon konferens klockan 8 på morgon, så kaptenskan få ta ansvaret för båten under den tiden. Men efter 1,5 timme ser kaptenskan lite förtivald ut i blåsten. Björnen får avbryta sammanträdet och ta över rodret. Nu börjar vi bli trötta på detta eviga blåsande. Efter någon timme kommer det ett par delfiner och leker med Lady Glion. Det sägs att delfiner ger tur och leder fartygen till finare vatten. Jag har betvivlat sådana skrönor. Men vad skall man tro när delfinerna lekt med oss en halvtimme så lugnar vinden ner sig och allt blir mycket trevligare.
Att cykladerna betyder cyklon det har vi fått erfaret. Att det blåsigt så mycket i dessa farvatten under sommaren, beror på att under den heta sommaren blir det väldigt varmt in över det Turkiska fastlandet. På grund av detta så stiger luften och därmed så bildades ett lågtryck in över Turkiska fastlandet. Runt ett lågtryck blåser det motsols. I och med detta så blåser det så mycket på sommaren i dessa vatten. Detta var en mycket kort metrologisk förklaring till vindarna i Cykladerna.
Ja på sen eftermiddag kom vi så fram till Pythagoras på Samos. Här fann vi en mycket trevlig marina med alla faciliteter som ligger någon kilometer utan för staden. Vad härligt med tillgång till färskvatten. Nu skall båten spolas av tvättas ren från allt salt. Ja de är salt, salt, salt över allt i stora mängder. Att få ren Lady Glion tog tid och vi höll på ända tills det blev mörk. Efter detta gick på tavernan i marinan och åt faktiskt en god måltid. Samtidigt som vi tittade på fullmånen, och kunde konstatera att den faktiskt log.

Den trevliga marinan i Pythagoras på Samos

Vi tvättar bort allt salt från båt, kläder och oss själva

Lögardag

Lördagen den 5 september 2009

I dag har vi semester och lögardag. Vi vilar och tvättar kläder, båt och oss själva. Ja Alice har hittat en tvättmaskin här på marinan. Så nu hänger det tvätt på tork över hela båten. Tittar vi vad för kläder som hänger där kan man se att det är många trosor efter Alice, men endast ett par herrkalsonger. Vad kan det bero på?
Vi har också cyklat in till Pythagoria, där vi har sprungit runt bland myndigheterna. Det har varit Polis, Tull och Kustpolisen. Allt för att få åka ut ur Grekland. Snaka om byrokrati.Det är väl därför som ordet byrokratia är ett grekiskt ord.
I morgon lämnar vi Grekland och Europa. I stället blir det Turkiet och Asien.
Därför har vi också handlat en hel del Grismat, som inte fins att köpa i Trukland
Tittar vi på framtida väderprognoser så skall temperaturen stiga upp till över 30-35 grader igen. Ja det har sista tiden varit så kall att vi måste sätta på sig en T-skjört på kvällarna. Nu kommer vi nog att slippa den plågan

The Kaptens Word is law

Söndag den 6 sept.

Ja så lämnar vi Grekland och styr mot Turkiet. Vi hissar seglen direkt när vi kommit utanför vågbrytaren, vid Samos marina. Vi får en fin vind, med idealiskt seglin. 6-7 meter/sek med vinden snett in akter ifrån, och med ett rev i storseglet, surfar vi på i 6 knops fart. Är detta ett tecken på att vindgudarna hälsar oss välkommen till Turkiet.
Avståndet mellan Samos och Turkiet är inte långt. Sundet är inte mer än 2 distansminuter brett där det är som smalast. Det är mindre än mellan Hälsingborg och Helsingör. Så det tar inte många minuter för än vi är på den Turkiska sidan.
Vi fortsätter ner efter den Turkiska kusten och rundar kapet Tekagac. och svänger in i den stora bukten, Gulluk Körfezi. Bukten är 20 distansminuter djup och ca 15 DM. bred. Här i början av bukten är det väldigt platt och låglänt landskap. Inte speciellt vackert. Ät och sovklockan ringer och kapten svänger in i en liten vik för en lättare lunch och middagslur.
Efter denna underbara tradition, som inte får frångås, säger kapten, fortsätter vi vidare i Gulluk Körfezi. Efter någon timme kommer vi till en mindre bukt, och här har vi ett helt annat landskap med gröna beväxta berg. I denna bukt är det fullt med fisk odlingar över allt, så det gäller att vara uppmärksam så att inte man kör in i någon fiskodlingar. I alla fall så hittar vi en underbar vik att nattankra i. På stranden och bergen som reser sig upp i viken växer det en hel skog med tallar. Ja viken påminner något om en korsning mellan Vaverön, Rossaviken och Gottnorsviken.
Av någon anledning har det blivit ett socialt förfall, med dålig moral ombord. I dag när vi seglade i det fina vädret tyckte Kapten att det skulle passa bra att putsa allt det rostfria med Autosol, för att få bort den salthinnan som bildats. Vem fick göra det? Jo kapten skälv. Förr när man ung och vacker var det flickorna som fick putsa kromen om de vill följa med på en raggarsväng. Sedan på kvällen när vi ankratt upp och kommit till ett nytt land, och klockan var över 6. Vem fick gå ner och göra i ordning en ankars. Jo kapten skälv. Nej så här kan det inte få fortgå. Det var mycke bättre förr på de gamla Engelska segelfartygen. Där var ”The kaptens Word is law” Det blev lite bättre på kvällen då kaptenskan bjöd på en underbar middag.

Många stämplar fick vi

Måndagen den 7 sept.

I dag styr vi söder ut tvärs över bukten Gokova Korfezi Vi kryssar mellan fiskodlingar som är stora och många. För att sköta dessa odlingar har man både stora och små båtar. Dom små båtarna såg precis ut som om Olle Nodrdensjö skulle komma farandes. Båtarna hade samma form och decibell tal som de båtar som han far omkring med på Siljan.
Vi får en fin segling tvärsöver bukten och kommer fram till en Marina som ligger på samma halvö som Bodrum. Här är det tänkt att vi skall klarera in i Turkiet. Det står nämligen i seglingsbeskrivning att det skall man kunna göra i denna Marina. Vi tar alla papper med oss och går till marinans kontor för att klara ut ärendet. Vi får besked att vi måste åka till Bodrum för att där gå till kustpolisen och där klara av en del av inklareringen. Vad gör vi? Jo det blir att sätta sig i en taxi och åka de två milen till Bodrum och leta på kustpolisens kontor. Här börjar en lång segdragen process. Tempot är inte högt bland handhavarna. Som exempel kan jag nämna att den kustpolis som jag hamnar hos, han är inte snabb, när han skall skriva på datorn. När han skall skriva ett Y i ordet "Lady Glion" har svårt att hitta var y-et är på tangentbordet. Då förstår ni i vilket tempo det går. Sen skall vi besöka en skeppsmäklare som skall fylla i papper, och dit är det en promenad på 2 km fram och åter. Sedan tullen. Hamnpolisen.Hällsopolisen och mellan varje myndighet jag besöker skall jag gå till min snabbe Villy hos kustpolisen. Vi börjar denna process kl 1 på dagen och har inte fått alla stämplar fören klockan 6 på kvällen. Men jag tröstar mig med att nu har vi fått många stämplar

Är det inte Olle Nordesjö som kommer

Vem är det som har ont i magen vaje morgon?

Tisdagen den 8 sept.

Efter c:a två timmar med både segel och motor kom vi till en lång vik utan marina. Vi la oss på svaj tillsammans med ett antal båtar av olika valörer. Stället hette Gumusluk, med prickar över u. Det blåste ganska friskt. Efter lunch och kaptens obligatoriska middagslur, tog vi lufsen och åkte iland. Tog en promenad och såg oss omkring bland alla restauranger som kantade hela stranden. Det fanns också en massa ”Tingel-Tangel”stånd och en massa turister. Men kapten och kaptenskan hade andra behov. Vi behövde båda komma till en frisör, kaptenskan framför allt. För kapten gick det förträffligt. Efter c:a en tim. var han både klippt, rakad och putsad både i öronen och näsan, ja t.o.m. ögonbrynen fick sig en puts. Håret fick han tvättat och så blev han ondulerad med rakvatten, vilket såg ut att svida. Därefter kräm i ansiktet och lite go-vatten i håret, som blåstes och kammades. Kapten såg förtjusande ut, luktade gott och kinder mjuka som ett spädbarns. Kaptenskan såg fortfarande hemsk ut med sitt urblekta och halvlånga hår som blåste omkring . Jag tittade kapten djupt i ögonen och frågade om jag fick sitta vid samma bord som han under middagen, eller om jag skulle sitta i ett hörn för mig själv!
Sen undrar vi. Vem fan är det som står i ett kyrktorn och gapar och skriker när klockan är 5 på morgonen. Kan han ha ont i magen eller vad är det för fel. Alice ta fram en Losec och ge honom, få se om han blir tyst. Det är inte bara Björnen han väcker som sover i sitt lugna bo, han väcker också tuppen som blir förbannad och gal resten av morgonen.

I dag är vi kulturella

Onsdagen den 9 sept.

Vi fortsätter vår resa ner efter den Turkiska kusten. Tvärs över Gökova bukten. Vi genar och passerar den Grekiska ön Kos på en halv sjömils avstånd. Vi ser alla badhotell med badparasoller på stränderna. Vid lunchtid är vi åter i Turkland. Närmare bestämt vid den antika staden Kindos. Detta var en stor hamnstad för 3000 år sedan. Här stod den stora helgedom, en staty tillägnad Afrodite. I dag finns resterna av en teater och en massa tempelpelare. Vi lägger oss i viken innan för den vågbrytare som byggdes för flera tusen år sedan.
När vi vandrat runt bland gamla stenar, pelare och block, tyckte vi att vi hade varit nog kulturella för idag och rodde ut till Lady Glion. Där åt vi senare på kvällen en god middag med ett gott glas vin där till.

Kapten får en ny kvinna ombod

Torsdagen den 10 sept.

Vi vaknar till ytterligare vacker morgon. Det blåser lite gran och det är tunna molnslöjor. Men vad gör det, det skall ju blåsa när man är på sjön och seglar. I dag har kapten lovat att vi skall åka till ett ställe där kaptenskan skall få gå till en hårfrissa. Efter en fin segling på några timmar kommer vi till staden Datca. Här lägger vi till och kapten följer kaptenskan för att leta på en hårfrisör. Efter att ha frågat oss fram så hittar vi en damfrisör på andra våningen i ett hus. Kapten går tillbaka till båten. Vad tror ni kapten gör? Jo han tar en öl och somnar, för sovklockan har slagit siesta.
Kaptenskan kommer tillbaka efter någon timme. Nu har kapten bytt upp sig. Han har fått tillbacka sin vackra kvinna.
Efter att inhandlat bröd och mjölk fortsätter vi mot en lugnare vik för övernattning. Det blir ytterligare en fin segling på någon timme. Vi rundar en udde och går in i en vacker vik med gröna växande träd ända ner mot den långa sandstranden. Här har vi en lugn och rogivande kväll och natt.

En lung vik i grönskan. Här har vi det mysigt under kvällen, med bad och god mat

Sol och varmt. Regn, oska och varmt

Fredagen den 11 sept.

Vaknar med ett spegelblankt hav. Vi börjar dagen med att ta ett dopp och en simtur i det 26 gardiga vattnet. Därefter frukost i sittbrunnen. Vi drar upp ankaret och styr vidare österut. Ganska snart kommer vi till en fjord likande vik med grön tallskog och sandkullar Ja man kan tro att man har kommit till Kringelfjorden i Idre, om inte tallskogen varit blandad med svajande palmer. Så vi vet inte om vi är i Söderhavet eller Idre. Detta är dagens lunchstopp, och vår plan är att vi skall gå till en annan vik längre bort för att där lägga till vid en brygga där det fin gratis el, vatten och internet.
Nu får du komma upp Björn, för nu blir det oväder, ropar Alice. Mycket riktigt, himmeln är alldeles svart i fjärran. ( Middags sömnen förstörd igen) Vid drar upp ankaret och sticker iväg med en väldig fart för att vi skall försöka komma till nästa ställe innan regnet kommer. Men dröjer inte många minuter fören det blixtrar och regnet öser ner. Vi kommer i alla fall fram till nästa brygga, men vi är totalt genomblöta. Men det gör inte så mycket, för regnet är varmt och så får vi båten tvättad från salt.
Nu i skrivande stund har det gott en timme sedan regnet började och nu skiner solen igen och det är 25 grader varmt.

Kan det vara Städjans topp vi ser långt där borta?

Det är synd om oss i detta hemska väder

Lördagen den 12 september 2009

Det regnade i går när vi la till vid tavernans brygga. Ja det har det fortsatt med hela natten, och i rikliga mängder. Stundom även åska och blåst. Vi ligger nu kvar i denna vackra vik vid bryggan och väntar på att solen skall börja skina igen. Det är synd om oss som skall stå ut med detta väder. Det är ju faktiskt det andra regnvädret vi haft på 7 veckor. Vad är det för fel? Är det den globala uppvärmningen som spelar ett spratt? Just nu när jag sitter och skriver detta så skiner solen igen, och jag har svårt att hålla svetten borta från tangentbordet.
Den här viken, som vi ligger i, är fantastisk vacker med fin natur och höga grönskade berg. Det finns likheter med de Norska fjordarna som vi såg i somras, när vi åkte med Hurtirutten
Vad gör vi annars en sådan här dag när vi ligger och väntar. Ja det finns alltid något att pyssal med så det går inte ens någon nöd på rastlösa Björnen. Bland annat så har vi tillgång till Internet, och där kan vi lyssna på ” Ring så spelar vi” och ”Melodikrysset”.
Snart är det lunchdags och då får man en öl, och sedan blir det "Björnen sover"

Regntunga skyar över bergen, i den iponerande naturen

Egentligen är det inte så synd om oss

Söndagen den 13 september 2009

Det är nog egentligen inte så synd om oss. I dag har vi varit med om en helt fantastisk naturupplevels
Vi startar morgonen med att vi lämmar den vackra viken vid Turgut. Där efter följer vi den norra delen av halvön Bozbruun Yarimadasi. Vi går innan för de öar som ligger utefter denna kust, och kommer in i en fantastik skärgård med höga berg och fjordar. Ja bergen stupar rak ner i havet från mellan 500 till 900 meter. Bergen är delvis kala och delvis beväxta. Efter 3-4 timmar rundar vi udden på denna halvö och styr upp efter kusten mot Marmaris. Men innan vi kommer dit tänker vi övernatta i väl skyddad vik. Här finns det ankringsbojar utplacerade, så tilläggning blir enkel och trygg.

Är vi i Norge eller Turkiet?

Besök på Yacht Marina i Marmaris

Måndagen den 14 sept.

Nu lämnar vi den vik som ligger som en insprängd gryta i den bergiga kusten, och styr upp mot Marmaris. Dagens mål är att vi skall besöka den marina i Marmaris där vi tänker vinterförvara Lady Glion. Vi gör detta för vi skall få en uppfattning hur välskött och om vi kan trivas. Slutsatsen vi fick under dagen var att det verkar bra och välskött. Där finns alla faciliteter och det mesta man kan önska sig. Allt ifrån stor supermarket, trägård, swingingpol, och en fin restaurang. Ja vi besökte också restaurangen på kvällen för att även testa den. Detta var en mycket flott restaurang med trevlig personal och jätte god mat, ja en ibland den godaste maten vi ätit på dessa veckor vi varit ute. Nu var det bara frågan man ställde sig när vi satt där i den flotta restaurangen . Vad kommer det att kosta? Kommer vi att bli fattiga? Men även detta var en positiv överrasknig . För två goda varmrätter med ett gott vin därtill betalade vi 250 svenska kronor. Just nu känns det som att vi kommer att trivas här på Marmaris Yacht Marina.
Vi träffade också ett annat Svenskt par i en båt ifrån Landskrona, som vi bytte en hel del tipps med, om trevliga platser. Dom hade förra året varit i de traker som vi tänker segla i de närmaste veckorna. Dom däremot tänker vistas i de farvatten som vi varit i de sista två veckorna .
Kaptenskan påstod under kvällen att hon inte fått skäll av kapten en enda gång under de sista veckorna. Vad kan nu detta bero på? Har kapten fått pli på kaptenskan, eller har kapten blivit mesig.

Här kommer säkert Lady Glion att få det bra i vinter

Vacker vik med många båtar

Tisdagen den 15 september

Vi bunkrar diesel inne i staden Marmaris och forsätter sedan österut efter kusten. I dag är hela havet spegelblankt och vi får använda diesel i stället för vind. Värmen har kommit tillbaka och nu är temperaturen upp i 30 grader igen. Vi njuter. Ut efter kusten passerar vi Dalamans flygplats och ser flygplanen som starar och landar. Vi är inte alls avundsjuka på de som måste sitta i dessa trånga flygplan, och vissa kanske även är på väg hem.
Fram emot sen eftermiddag rundar vi udden och styr in i den stora Fethiye bukten. I den västra delen av bukten finns det en vacker skärgård med pinje skog på sluttningarna. Vi styr in i denna skärgård och hittar en vik som skall vara väldigt vacker enligt de beskrivningar vi läst. Mycket riktigt är den vacker denna lilla vik. Men vi är inte ensamma om att tycka att den är vacker. Det har många andra också gjort. Därför är det för mycket båtar och folk för att vara i vår smak. Men man kan ju inte få det 100 % perfekt alltid.
Vi badar och njuter i viken och äter sedan god måltid ombord.

Här får vi inte ligga själva

Kapten badar med Cleopatra

Onsdagen den 16 september 2009

Vi vill åka till en vik där vi får vara lite mera för oss själva, där vi kan bada och ha det skönt. Vi letar runt bland vikarna i denna skärgård. Vi hittar till slut en vik där vi nästan får vara för oss själva. Vi badar och dricker fömiddags fika, med färsk äppelpaj som en Turk med en liten båt åkte omkring och sålde. Där efter tar vi lilla Lufsen och åker några hundra meter bort för att se på en liten ruinstad som ligger i vattnet. När vi kommer dit så säger Alice.
Här har jag varit för en 15 år sedan. Vi åkte med en utflykts båt hit när jag var på semester i Fethie. Det här stället kallas för Cleopatras bad.
Vi badar bland ruinerna, Björnen skickar in Alice i gångar och portaler. Efter en liten stund kommer det ut en ny kvinna. Är det inte Cleopatra som kommer simmande. Björnen blir alldeles till sig. Vilket byte han har gjort
Vi stannar i denna vik resten av dagen och badar och har det allmänt skönt, Björnen och Cleopatra. Men när kvällen närmar sig tycker Björnen att han har fått nog av den sköna damen och vill ha tillbaka sin Alice. Björnen börjar nämligen bli hungrig, och inte kan eller vill Cleopatra laga någon mat. Så Alice är nog bäst i alla fall.

Mot Fethiye

Torsdagen den 17 sept.

Dagens mål är Fethiye. Men innan vi kommer dit så stannar vi en lagun mellan ett par mindre öar. De små öarna har långa sandstränder och liknar Söderhavs stränder. Här äter vi lunch efter att vi tagit ett uppfriskande bad. Mitt på dagen kommer det en massa badturs båtar med en massa badgäster ombord. Vi drar nu upp vårt ankare och fortsätter vår färd mot Fethiye

Ytterligare en vacker morgon, innan vi styr mot Fethiye

Shopping

Fredagen den 18 september 2009

Tidig em. igår anlände vi till Fethiye, la till vid en nygjord brygga som tillhör Hotell Yacht Plaza. När vi gick iland, upptäckte kaptenskan, att här hade hon varit för c:a 12 år sedan, då tillsammans med Birgitta och Bosse. Det enda som inte var ombyggt och nyrestaurerat var poolen. Ett mycket trevligt ställe med både hotellgäster och segelbåtar. Av språket att döma, var det mest Amerikanare och Engelskmän. Efter middag på hotellets uteplats, gjorde vi ett besök i staden. Det var inte mycket som var sig likt. Gamla Ottoman Bar fanns inte kvar, där var det nyrestaurerat . Affärerna eller s.k. Bazarer hade blivit fler. Gamla ”Ankdammen” fanns kvar mitt bland alla uteserveringar. Vi letade upp silveraffären som kaptenskan besökt ett par ggr tidigare. Spänningen var stor, skulle samma ägare vara kvar? Den upplysta silveraffären var tom, men från gatan kom ägaren fram. Han kände igen mig, och han såg precis ut som för 12 år sedan. Vi hade en pratstund och blev givetvis bjudna på drickbart. Kaptenskan köpte förstås en del silversmycken.
Idag fredag gjorde vi ett nytt besök på stan. Kapten skulle få en skinnjacka. Efter lite springande och provande, hamnade vi tillslut i en affär med bra utbud för både herrar och damer. Efter att kapten bestämt sig för en mycket fin jacka (kaptenskan) och ett elegant läderbälte, samt gjort upp priset, undrade försäljaren om inte Ladyn också skulle titta på en jacka, vilket vi gjorde och blev några tusenlappar fattigare. Men kaptenskan blev helnöjd.
Men vilken uppoffring kapten har gjort i dag. Han har snällt gåt runt med kaptenskan hela förmiddagen på shopping utan att blivit irriterad, bara lite en liten stund.

Här vid Yacht Plaza hade vi det härligt med Lady Glion

Var är Blå Lagunen?

Lördagen den 19 sept.

Vart åker vi idag? Frågar kapten
Jag vet inte, men vi kanske skulle kunna åka till den viken som kallas ”Blå Lagunen” Det är det där stället som finns på bild i alla turistbroschyrer om Turkiet. Jag har varit där första gången för 15 år sedan. Det är en stor lagun omgärdat med ett sandrev. Det var jätte mysigt när jag var där sist. Säger kaptenskan.
O.K. vi åker väl dit då, svara kapten.
Efter några timmars båtfärd är vi framme. Vi får ankra upp Lady Glion utan för en udde och sedan ro in med vår lilla Lufsen. Det är nämligen båt och motortrafik förbjuden inne i lagunen. Vi rundar udden med Lufsen och kommer in i den så kallade Blå Lagunen. Men var är det blåa? Hela stranden är täkt men gula och röda solparasoller så lång ögat kan nå, och det är badande folk över allt. Ja vi uppskattar att det måste vara flera tusen ja kanske 10 tusen personer som trängs på stranden runt lagunen. Ja tänk vad mycket folk som skall ha kissat i detta vatten säger kapten till kaptenskan. När vi tänker denna tanke så har ingen av oss någon lust att bada. Vi ror tillbaka till Lady Glion, där vi äter en smörgås med en kall öl där till.
Nu åker vi till en annan vik där vi kan få lite lugn och ro, säger kapten.
Efter en timme hittar vi en liten vik, där vi får ligga alldeles för oss själva. Här badar vi och har det skönt resten av eftermiddagen och kvällen.

Så här såg inte Blå Lagunen ut när vi var där

På krogen med edast en strumpa

Söndagen den 20 sept.

Vi kommer i väg på vår vidare färd öster ut, efter det att vi ätit frukost med färskt bröd, inhandlat av en båtambulerad försäljare. I denna del av kusten är det långt mellan ställen där man kan stanna. Här är det en storslagen natur med höga berg som stupar rakt ner i havet. De höga bergen gör att det också är väldigt djupt ända in till land. Ja det kan vara flera hundra meter djupt bara ett 10 tal meter ut från stranden. I och med att det är så djupt finns det igenstans där man kan ankra och få skydd.
Efter 8 timmars gång kommer vi till en liten stad som heter Kas. Här får vi plats i hamnen. Men det är många båtar av olika slag som skall få plats här. Förutom segelbåtar så är det dykbåtar, utflyktsbåtar, och stora Turkiska tärbåtar. Så det blev en del kaos innan alla båtar fick plats för natten. Staden Kas är en liten vacker stad. Välordnad med parker och torg.
Innan vi tänker äta för kvällen, tar vi en liten promenad runt i staden för att se och skåda. Här finns ju som i alla städer i Turkiet massor med basarer och säljare. Alice tvingar Björn att köpa ett par skor. Men först måste skorna provas så att det är rätt storlek, och eftersom Björn går "kippskodd" så ber han att få låna en strumpa. Jo skon verkar passa. Så efter diverse prutande blir det affär. Nu skall det bli gott med mat, för nu är jag hungrig säger Björn. Vi letar upp ett trevligt matställe och äter oss mätta. Under promenaden hem från restaurangen tycker Björn att det känns konstigt varmt i ena skon. Han tittar ner på foten och konstaterar att han har den strumpa på sig som han fick låna i skoaffären. Hur många är det som gått på restaurang i enbart en strumpa

Det kan vara trångt i hamnen i Kas

Mycket att titta på runt Kekova och Kaly Köy

Måndagen den 21 sept.

Dagens färd startar med att vi får problem med att få upp ankaret. Ankaret har nämligen fastnat i en grov förtöjningskätting som ligger på botten. Björn gör ett försök att dyka ner på 6 meters djup för att försöka få loss det. Men Björns kondition är inte länger vad den har varit tidigare. Så när han kommer ner till ankaret är luften slut i lungorna. Efter ett tag så ser en ung turk, som står på kajen, vårt problem och erbjuder sig att hjälpa oss. Efter att han har gjort två nedstigningar till ankaret är vi loss och 250 kronor fattigare.
Så är vi då på väg och vi fortsätter österut, och nu kommer vi in i en skärgård med många kobbar och öar. Det märkliga med denna ögrupp är att den ö som ligger längst ut mot havsbandet, och som heter Kastellorizon, tillhör Grekland. Man kan ju undra varför det ligger en Grekisk ö så ensam och långt bort från Grekland. Alice undrade lite styggt sagt. Har de inte haft någon omarrondering här?
Efter några timmar kommer vi ner till den långsmala ön Kekova. Runt och innanför denna ö som är berömt för alla antika städer, med lämningar över allt. Här kan man också se den sjunkna staden. Vi åker runt med Lady Glion och beskådar diverse ruiner och sarkofager. Det är bekvämt när man kan göra detta med båt och slipper vandra runt i hettan med en massa folk. Nu är det enbart en massa Turkiska Guletter som vi får trängas med, men det går bra.
Framåt sen eftermiddag går vi in till en så kallad restaurangbrygga. Här kan man lägga till och få gratis vatten och el. Ingen hamnavgift tas ut. Underförstått är givetvis att man äter där på kvällen. Eftermiddagens underhållning är att se när restaurangägaren jagar båtkunder. Det ligger nämligen tre resturangbryggor bredvid varandra. När det kommer in en båt på redden, så springer hela restaurang familjen ut på bryggnocken för att locka till sig den båt som är på väg in. Man ropar och vinkar med olika sorters flaggor. Ja man gör allt för att båten skall komma till deras brygga och inte till grannens brygga. Ja Alice har underhållning hela eftermiddagen och hinner inte göra någonting annat än att titta på detta skådespel.

Det är ingen hemma i kistorna

Kaptenskan får bekänna färg i bergssluttningarna

Tisdagen den 22 sept.

Vi stannar en dag till i dessa vatten, bland vikar med ruiner. Vi lämnar denna resturangbrygga och letar upp en vik där vi kan bada. Efter ungefär en halvtimmes gång, hittar vi en smal vik där inga andra båtar ligger. Det här blir fint tycker vi och släpper ner ankaret, och vi hoppar efter i vattnet, som gud skapade oss. Björn först i.
Alice frågar, är det kallt?
Nej svara Björn och håller masken
När även Alice kommer i vattnet visar det sig att det i vår bortskämda smak är det kallt. Ja det kommer iskalla strömmar kring benen. Det står inte på förrän både Alice och Björn hänger på badstegen för att komma upp ur vattnet. Det visar sig när vi kommer upp och läser i sjökortet, så mynnar det ut en springkälla med kallt vatten i viken. Ja så blev det med det badet.
Efter lunch går vi till nästa by. Kaly Köy. Vi lägger till vid en av byns restaurangbryggor. Till denna lila by finns det ingen bilväg, utan allt måste fraktas med hit båt . Byn är väldigt pittoresk, och högst upp på bergsluttning ligger en gammal fästningsruin.
Nu tar vi en promenad upp dit föreslår Björn.
Inte i denna hetta, och dessutom är det brant upp dit, svarar Alice.
Men Björnen är envis och övertalar Alice
Hur hittar man upp till ruinen? Frågar vi när vi går genom restaurangen.
Inga problem, jag följer med er, svara gammelfarmor i familjen.
Sen bär det iväg upp på stigar och trappor. Gammelfarmor klättrar som en ung tonåring i trapporna upp för berget, och Alice pustar och häger på för att inte Björnen skall försvinna med den pigga damen. Vi kommer i alla fall upp till ruinen, och härifrån är det en bedårande utsikt. Vi förstår sedan när vi kommer ner att Gammelfarmors affärside går ut på att först guida folk upp till ruinen, och sedan göra bra affärer på sina handareten. Även Alice gick på den finten.

Vi kryssar mellan Turkiet och Grekland

Onsdagen den 23 sept.

Nu har vi kommit så långt österut efter den Turkiska kusten som vi tänker se för denna gång. Vad vi kan förstå så är det inte så mycket se om vi fortsätter. I varje fall så är det långt mellan de sevärda platserna. Vi vrider nu om rodret och går på kontrakurs, tillbaka efter kusten.
Vindförhållande är i dag sådant att det är svag motvind till en början, men tilltar under eftermiddagen. Vi får gå på kryss hela vägen. Vi kryssar mellan det Turkiska fastlandet och den Grekiska ön Kastellorizon. Det innebär att än är vi i Turkiet och på nästa kryssben så är vi i Grekland. Dagen avslutas i vik norr om den Turkiska staden Kalkan. Här blir det sedvanligt bad, och senare på kvällen en god middag, under den stjärnklara himlens tak. Planeten Jupiter lyser på oss som en strålkastare i fjärran varje kväll.

Medans vi äter får vi se denna vackra solnedgång

Kapten bjuder på mat

Torsdagen den 24 sept.

Tre månader till julafton. Vilken hemsk tanke.
När vi ger oss i väg ut ur viken där vi legat i natt, så blåser det en fem, sex sekundmeter från fel håll. Hur kommer det här att bli idag undrar Alice? Kommer det att bli värre sen fram på dagen? Blir det värre än i går då går jag ner och städar i båten, säger Alice.
Det här är ingen fara svara Björn. Detta är en så kallad landbris, som beror på att havet är varmare än vad det är på land. Mycket riktigt när vi kommer ut en bit och solen värmt upp dagen så avtar viden och det blir nästan lugnt.
Vi fortsätter västerut efter kusten och kommer så småningom till vikarna och öarna utanför turiststaden Öly Deniz. Här är det vackert, men det är också många båtar i farten. Vi ankrar upp och badar.
I dag fixar jag lunchen säger kapten. Kaptenskan blir förskräckt och undrar vad som står på. Men ganska snart förstår hon varför Kapten är så changtil. Kapten har nämligen spanat in en liten båt som åker omkring bland båtarna och säljer nygrädde pankakor. Det är det turiska unga paret som har en gasol eldad stekhäll med i båten. Så det är bara att beställa vad man vill ha, så får man nygräddade pankakor.
Även den båt som paret färdas i är även den mycket pittoresk. Det är en före detta liten fiskebåt som nu är nymålad och vacker. I denna båt så sitter det en en cylinders inombordare. Motorn är av typ Solomotor som var väldigt populär på tjugo och trettiotalet i Sverige. När mannen i familjen skall starta motorn, tar han fram ett rep och lindar runt svänghjulet och drar igång motorn. Den startar på första draget och sedan far de iväg med det lågvarviga motorljudet
När sedan kvällen kom var kapten även nu så flott att han lovade att fixa maten. Men denna gång blev det ny gräddade pizzor bakade av det unga Turkiska paret. Det blev heller inte så dyrt. Vad sägs om 25 kr/st. F.O.B. (Fritt lev. ombord)
Kapten är ibland väldigt duktig och fixa mat, men disken den befattar han sig inte med.

Åter i Marmaris

Fredagen den 2 oktober 2009

Vi har ej varit försvunnen under den senaste tiden. Däremot har vi seglat runt blad öarna i Fethiebuken och upp efter kusten mot Marmaris. I dessa trakter är det dåligt med Internett cafer och andra uppkopplingar. Men nu är vi tillbaka i Marmaris och härifrån tänker vi fortsätta en tur upp, eller rättare sagt nordväst efter kusten. Hur länge det blir vet vi ännu inte, men så länge som detta fina väder vi nu har med 25-30 garder i luften och 26 garder i havet, har vi ingen hemlängtan till att skrapa bilrutorna.

En mycket liten förvarning om hösten

Lördagen den 3 okt.

I går kväll, straks innan solen gick ner fick vi se tunna slöjmål ned skidsnokar på. När man ser sådana moln på himlen är det ett tecken på att det är sämre väder på gång. Mycket riktigt när vi vaknade i dag så var himlen täck till 50 % av moln, och en sval vind blåste. Vi fick en känsla av att det kanske är slut med den högsommarvärme vi haft. Det kanske även här kommer en höst så småningom. Nu är det ingen panik för det är fortfarande 20-25 grader varmt och 26 i vattnet. Men det är klart att tankarna börjar komma om det så småning om är dags att lämnat detta underbara liv vi haft och resa hem till Brenäs. Men när man får bilder från Maria som visar när hon och Felicia pulsar i snö, då får man ingen brådska hem
Efter att vi rott iland med sopor och handlat en del, drog vi upp ankaret och styrde söder ut. Det blev en kort tur idag. Vi gick in i en liten vik och la till vid en brygga utanför ett mindre hotell. Här får vi ligga gratis om vi äter i restaurangen på kvällen. I hotellets trägård är det verkligen mysigt med poler och vattenfall samt en vacker trägård. Björnen passade på att gå till barberaren och bli klippt och rakad. Nu har han klippt sig så många gånger under senaste tiden, att snart har han inge hår kvar på huvudet. Kvällen avslutades med en god måltid i hotellets trägårdsservering. Till detta spelades vacker musik. Man kan nog säga att det blev lite ” Lady och Lufsen” stämning

Det är inget fel på denna resturangbrygga

Rhodos

Söndagen den 4 okt.

I morse när vi vaknade, rengnagde det för fullt. Men när vi hade ätit frukost upphörde regnandet. Det var faktiskt den första gången som vi åt frukost nere i båten. Vad gör vi idag när det är sådant här väder frågade vi oss? Vi sticker över till Rhodos förslog kapten. Det skall bli bättre väder senare under dagen. Sagt och gjort. Vi lossade våra förtöjningar och stack iväg. När vi kom utanför viken och ut på det öppna havet så börjadet rulla på duktigt i den nattgamla sjön. Men det var inget som bekom kaptenskan.
Nu går jag ner och städar och byter lakan i sängarna, förslog kaptenskan.
Ja hon var ner i båten och härjade nästa hela överfart till Rhodos, trots gungandet. Hon kom bara upp någon gång i mellan åt och svalkade sig.
När vi svängde in bakom vågbrytarna i Rhodos hamn kom solen tillbaka med värme. Nu visar termometern åter 30 grader. Det känns skönt och bekant. Ja man skall gå och små svettas hela tiden, för det är det vi har vant oss med. Även kaptenskan har vant sig och klagar inte längre om hon svettas.

En fin segling över mot Rhodos

Kapten gör ett undantag och härjar runt i köket

Måndagen den 5 okt.

I går kväll efter det att vi ätit, var vi lite kulturella och tog en promenad i Rhodos gamla stad. Där gick vi bland alla serveringar och turistaffärer. Alice tyckte det var spännande med allt som fans att beskåda i affärerna, medans Björnen tyckte det var mest tringel tangel. I alla fall så gick vi så länge att Alice fick skoskav innan vi var tillbaka till båten.
I dag lämnade vi Rhodos och gick ut ur hamnen genom att runda den stora fyren som står för ändan på kajen. Det var här som en gång i tiden ”Kolossen på Rhodos” stod. Kolossen på Rhodos var en av de sju stora underverken i värden. Det var en jättestor bronsstaty föreställande en man med en lysande fackla. Han hade ett ben på vardera sidan om infarten till hamnen. Vad som är sant eller inte det tvistar de lärde om i dag
Nu riktar vi in fören mot Turkiet igen och Kapten skiftar den Grekiska gästflaggan mot den Turkiska. Lite motigt har vi med vindarna och vi får rak motvind de första timmarna. Men alltefter som vi närmar oss den Turkiska kusten blir vindarna mera fördelaktiga för vår del. Vi går in bland öarna i Yesilova bukten och dagens mål blir Bozbburun. Här finner vi en vacker hamn i den lilla byn. På kajerna har man gjort planteringar med bland annat blommor och palmer.
Men vad tar det åt Kapten denna kväll? Han ställer igång och lagar en middag ombord. Detta gör han utan påtrycknig från Kaptenskan. Middagen består av många olika ingredienser, med bland annat kött och såser. En av ingredienserna är Bullens pilsnerkrov som, jag kan berätta för Mats, att den inte är uppvärmd på ett motorblock. Kapten lovar Kaptenskan att detta han har gjort i kväll är ett undantag och att hon i fortsättningen skall slippa se Kapten som kock.
Efter måltiden sitter vi sittbrunnen och njuter av den varma sköna kvällen, och då kan man skriva följande.

Här sitter vi denna underbara kväll och ser hur palmbladen rör sig för viden
Samtidigt hör vi de små vågorna som kluckar mot kajen
Alt medan fullmånen, med sitt leende, stiger upp över de Turkiska bergen

Palmerna rör sig för vinden i Bozbburuns hamn

Gamla farvatten

Tisdagen den 6 okt.

Vi lämnade hamnen på förmiddagen och gick upp mot bukten Hisarönu. Det är här som vi har den natur som påminner om Norska fjordar. Vi berättade om det för några veckor sedan när vi var här senast. Det var lika imponerande även denna gång. Efter att vi passerat dessa vackra fjordar och öar fortsatte vi till Turgut. Även här har vi varit tidigare. Det var här vi låg när det åskade och regnade så kraftigt. Men nu sken solen och det var riktigt skönt att krypa ner i havet och svalka sig. Kvällen avnjöts i sittbrunnen med matjesill och potatis, med kyld dricka där till. Det enda problem vi hade denna kväll, var att myggen kom och den bet oss både här och där.

Besättningen på Lady Glion tycker detta är vackert

En summering av årets segling

Fredagen den 9 okt.

Ja då är vi tillbaka i Marmaris och den marina där vi skall ligga i vinter. Vi har faktiskt börjat planera för hemfärd till Gammellandet. Varför gör vi det nu? Ja det är med blandande känslor som vi reser hem. Det är inget fel på vädret, det är fortfarande högsommarvärme. Men vi vill lämna detta underbara liv medan det är som bäst. Sen vill vi också hem och hälsa på våra barnbarn. Så nästa torsdag den 15 har vi lyckats få tag i flygbiljetter och reser hem till Brenäs.
Hur har vi då haft det? Ja som ni kanske har läst så har vi haft det helt fantastiskt. Båten som vi köpte och hämtade i Frankrike i våras är vi jätte nöjda med. Vi trivs mer och mer med henne. Hon har fungerat perfekt, ingenting har gått sönder och inga barnsjukdomar som kan förkomma med en ny båt.
Förhållandet mellan oss båda har fungerat perfekt. Vi har haft rolig och njutit av varandra. Alice har haft ansvaret för allt under däck, med allt vad som där tillhör, så som matförråd, matlagning, städning, mm. När det gäller skötsel av båten vet Alice numera precis vad som hon skall göra när vi kommer in i hamn och skall lägga till. Kapten behöver numera inte ge ett enda kommando och tilläggningar och ankring går perfekt. Detta till stor besvikelse för alla andra båtgrannar som sitter och tittar på när vi kommer in i hamn.
Sedan har vi sett och upplevt mycket. Varje ställe vi varit på har varit en ny miljö och en ny upplevelse
Vi kan säga att varje stund vi varit tillsammans Lady Glion, Alice och Björn har varit helt underbara och vi har verkligen njutit. Vi längtar redan till nästa vår.

Det är de här stunderna vi kommer att tänka på i vinter när det är grått och kallt

Städning och åter städning

Lördagen den 10 okt.

Lördag. Ja idag är det verkligen lögardag. Här tvättas och fejas det överallt, för att få bort allt salt från båten. Seglen skall sköljas och torkas, hela båten skall avsköljas av från salt, alla tampar och dynor skall tvättas och torkas. Allt rostfritt, så som mantågsstöttor mm, skall sköljas och smörjas in. Ja vi har en lång lista med punkter som skall klaras av, innan vi kan lämna Lady Glion för vintern.
Som belöning för allt slit under dagen så bjöd Kapten besättningen på restaurang på kvällen. Det blev en fin middag på marinas förträffliga restaurang. Middagen avslutades med en utsökt god chokladkaka med chokladsås. I varje fall tyckte Kapten det.
En sak som vi undrar över är. Hur skall vi klara kylan när vi kommer hem, nu när vi är vant oss med denna förträffliga värme? I dag på morgonsidan låg vi och frös i våra sängar, och blev tvungna att leta rätt på filtar och dra över oss. När vi sedan kom upp på morgonen visade det sig att vi hade bara 24 grader i sovrummet. Vi bävar för kylan i Brenäs.

Sista kvällen

Onsdagen den 14 okt.

Ja då har vi kommit till den dag som vi bävat för. Nämligen den sista dagen med Lady Glion för i år. I morgon sitter vi på planet hem till Sverige
Vad tycker vi då om att segla i Turkiet? Ja det har varit en positiv överraskning. Här är storslagen vacker natur. Väldigt skiftande, med grönskande berg. Dessutom är den befolkning som vi träffat mycket vänliga och hjälpsamma
Lite förstörd har vi allt blivit under tiden vi varit här ner. Ja tänker då på tempot. Förr när man avrustade båten iför vintern, klarades det av på en lång dag. Nu har vi hållit på i 5 dagar och vi är nästan inte klar ändå. Men som sagt vi har kommit in i ett annat tempo nu
Här om dagen så tyckte Kaptenskan att hon vill ha en Kapten som inte var så rund om magen. Därför är hon nu starkt misstängt för vad hon gjorde med maten här om kvällen. Kapten har nämligen inte kunnat äta någon mat på två dagar. Han har mest haft sittande ställning, med ändan framme, på en vit stol med hål i. Det kanske är trevligare med Vikt-väktarna, än maginfluensa.
Nu är det bara att kämpa ett halvår med mörker och kylan innan vi får åka ner till värmen och segla igen.
Troligtvis åker vi ner och fuskar med att fira nyår i Marmaris och Lady Glion. Vi har beställt en returbiljett på flyget till den 29 dec. Det skall bli spännande att se vilket väder Turkiet har att bjuda på.

Nu fortsätter vi vår underbara segling