Här berättar vi om vår översegling från Cap Verdi till Barbados
Fredagen den 9 december 2011
Ja då har vi klarat av en dag och en natt, på vår långa Atlantsegling. En natt med lite vind och mycket motorgång. Vi kom iväg från Mindelo vid halv 11 tiden går. Inom en timme var det 4 andra båtar som lämnade hamnen samtidigt och seglade väster ut. Vi var bland de sista av dessa som avgick, men innan kvällens mörker la sig var vi bland de första av dessa båtar. Vi gick längre söder ut än de andra, och fick därigenom mera vind. I dag på morgonen ser vi ingen av de övrig båtarna. Som sagt var vi tog ett sydligare vägval än de andra båtarna. Nu på morgonen har vi kunnat stänga av motorn och seglar för akterligare vindar i 5 knops fart. Tänk om vi kunde få behålla de här vindarna. Det märks nu att vi kommit till varmare breddgrader. Natten har varit varm och vi har kunnat sitta ute i sittbrunnen endast iförd T-skjorta.
Lördagen den 10 december 2011. Tredje dagen ut
Då har vi klarat av 2 dygn och är inne på det tredje. Tittar vi på det stora sjökortet som täcker hela Atlanten, som vi har satt upp på skott väggen, och mäter ut hur långt vi kommit, så är det ingen upplyftande bild vi får. Endast någon centimeter har vi kommit.
Gårdagen flöt på fint med fina och lagom vindar. Själva satt vi mest i sittbrunnen och njöt av den heta solen och en Lady Glion som forsade fram på vågorna. Annars så händer inte så mycket under dagarna. Det är lite bokläsning, sovande och göra mest inget ting. Där emellan så äter vi frukost, lunch och middag, förstås.
Kaptenskan som äter sina blodtrycks mediciner, börjar nu få en blålila färgtoning på koppen, istället för en brun solbränna. Varenda gång som hon stöter i något, och det är ganska ofta på en rullande båt, så får hon ett blåmärke.
Söndagen den 11 december 2011
Vindarna har tilltagit varje dag och i natt låg de konstant över 10 meter/sek. Vi har nu kommit ner till 15 grader syd och nu lägger vi om kursen mot Barbados. Anledningen att vi inte direkt gick på Barbados utan vi styrde SV. ner till 15 breddgraden är att det längre norrut ligger ett kraftigt blåsväder och det tänkte vi gå runt. Annars hände inget speciellt i går, mer än att vi var på Nobell middag i går kväll. Kaptenskan hade dukat upp till fin middag med bland annat vit duk ochljus på bordet Till detta så serverades bland annat rök lax. Själv kom hon och gjorde entré i salongen iförd lång klänning. Kapten där emot hade endast bytt skjorta till dagen i ära. Denna fina middag fick ett ante klimax. För just som vi skulle sätta oss till bords så tilltog vindarna och därmed vågor. I stället för att i lung och ro få njuta till denna högtids middag, så fick vi mest sitta och hålla i sakerna som var duka på bordet. Men det gick det också. Kungen och Drottningen hittade ändock inte hitt till vår middags bord
Luisa dagen 13/12
Idag blev kapten väkt av Luisa. När han slog upp ögonen kl. 7 på morgonen stod det en äkta Luisa i dörren och sjöng för honom. Hon hade ljus och glitter i håret, och därutöver klädd i en kort vit klänning. Jag undrar var kaptenskan har varit i natt och seglat på sitt pass. Där hon har kunnat hittat denna vackra dam
Efter att ha intagit Luisa fika med bland annat äkta pepparkakor, var det dags för kapten att gå på sin vakt. Men då var det slut med friden för denna dag. När kapten kommer upp i sittbrunnen, får han se ett stort svart moln front som håller på att byggas upp akter om oss. Vi försöker hinna styra undan från denna front som innehåller bland annat kraftigt regnväder. Vi lyckas denna gång. Men sen kommer det under hela dagen sådana här regnmoln som stör oss i vår segling. Det innehåller inte bara regn. De drar med sig kraftiga vindar, som kommer i olika riktningar. Kapten får inte mycket tid över, för det är att hela tiden skifta olika segelsättning och färdriktningar för att vi skall drabbas så lite som möjligt. Men dagen blir lång och dryg, och kaptenskan far runt som en flygande vante ideligen nere i båten. När vi skall laga middag på kvällen måste vi vara två. Kaptenskan försöker laga mat vid spisen, medans kapten försöker hålla fast kaptenskan i ett järngrepp så att hon inte kommer farandes med en kastrull runt i båten.
Om vi tar min brors liknelse. Den där med ”tummen och skruvstädet”, så sitter tummen just nufast i skruvstädet. Det skall verkligen skönt när vi får lätta på trycket.
onsdag den 14 december 2011
Ja natten fortsatte det likadant som gårdagen med ideliga ovädersmoln, så det har inte blivit mycket till sömn i natt. I natt när kapten satt vid rodret fick han helt plötsligt en smäll i huvudet. Gissa om han vart rädd, tills han fick höra att det sprattlade mellan benen. Det var nämligen en flygfisk som först hamnade på kaptens huvud och sedan låg mellan benen och kämpade för sitt liv. Snäll som kapten är så kastade han tillbaka fisken i havet.
Vad man kan roa sig med är att försöka och räkna och gissa när vi skall vara framme. Just nu säger uträkningarna ut att, om vi kan hålla minst en snittfart på 5 knop, skulle vi kunna vara framme på julaftonen innan Kalle Anka börjar. När ni läser detta vet ni svaret. Men vi vet det inte nu.
Onsdag eftermiddag
Vilken skillnad mot igår. Vi har nu kommit in i den västliga passaden. Nu är det bara att surfa på i denna förträffliga vind, som blåser från samma hål hela året runt. Ostligat i 20 knops styrka (10 meter/sek)
Det är klart att Lady Glion rullar en del i de vågor som har byggts upp sedan de lämnade Afrikas kust. Men det börjar vi nu bli van vid nu. Det är klart att man måste hela tiden hålla i sig med minst en hand när man skall förflytta sig. Annars vet man aldrig var man hamnar. Den gångart som vi numera använder liknar mera jitterbugg eller hiphop än vanlig gångstil.
Vi har tidigare beskrivit hur det är att gå på toaletten. Det kan ju gå bra om är kvinna. Men vi som är män har ju något som hänger ner där mellan benen. Tänk om man står där bredbent isär för att försöka hålla balansen. Om man då tappar balansen och råkar hamna på WC stolen vid fel tillfälle och inte har hunnit fått undan det där som hänger ner utan de dära kulorna kommer i kläm mellan WC-ringen och baklåren. Då kan man nog säkert få höra ett vist vrål. Då är det bättre att vara kvinna.
Det märks att vi hela tiden förflyttar oss västerut. Vi märker det på att solen går ner senare på kvällen för varje dag När vi lämnade Kap Verde så gick solen ned 7 minuter efter sex, och i kväll så gick den ner 8 minuter efter sju. Det stämmer det för att för var 15 breddgrad som man förflyttar sig väster ut på jorden så går solen ner en timme senare. Så nu är det dags att ställa om klockan igen.
Torsdag den 15/12
Nu har vi kommit till den punkt på sjökortet där vi kan säga att vi har avverkat halva sträckan mellan Cap Verde och Barbados. Nu när vi kommit hit så tänkte vi svänga in till den pizzeria som de har här ute. Det sägs att man har en god pizza gratinerad med flygfisk- Men när vi kom fram till pizzerian så var den stängd. Man påstår att kundunderlaget är så lågt att det inte lönade sig att ha det öppet den här tiden på året.
Annars rullar dagarna på även om kaptenskan tycker det börjar bli långtråkigt och segt. Nu längtar vi att få komma fram till Barbados.
Fredag den 16/12
Idag har vi inte kunnat förbättra på solbrännan, det har varit jämnmulet och regnat större delen av dagen. Så dagen har väl inte varit så där jättekul. Däremot har vindarna varit fina och vi har kommit 147 distansminuter närmare målet. För att fördriva tiden och få lite färskt bröd så plockade vi fram bak attiraljerna och bakade lite matbröd. Det var mest kaptenskan som stod för fiolerna, medan kapten stod bredvid och var hantlangare, samt att han höll fast kaptenskan så att hon inte skulle tappa balansen i sjörullningen. I alla fall blev resultatet bra, och nu har vi färskt bröd ett par dagar.
Lördagen den 17/12 Utseglat 10 dagar
750 Nm kvar till Barbados. Idag är vädret mycket trevligare med sol, varmt och fina vindar. Det blir varmare för varje dag som går och är man nere i båten så rinner svetten hela tiden. Det fina med det är att ölen smakar jätte gått. Vi har nu kommit in i ett stadie när det börjar bli svårt att fördriva tiden. Dessutom kommer latheten smygande. När man kommer på något som man kan eller borde göra så tar det en bra stund från tanke till beslut och handling. Det kan till och med gälla en så banal sak som att gå på toaletten.
Idag när jag tittade akterut ut över havet och horisonten, så slog mig tanken. Ja men här var vi för tre dagar sedan. För bilden och havet var exakt den samma som jag såg för tre dagar sedan. Så det har inte varit några stora förändringar i landskapsbilden.
Måndagen den 19 december 2011 550 Nm. kvar till Barbados
Gårdagen. Fortsatt sol och hett, men vindarna blir allt svagare och svagare, och under eftermiddagen gjorde vi tidvis inte mer än 2-3 knop. Ganska så frustrerande. Det var frågan. Törs vi starta motor och köra med den. Men tänk om vindarna blir så här resten vägen fram. Om vi då måste köra motor hela vägen har vi inte diesel så det räcker hela vägen. Efter diverse räknade fram och tillbaka med diselförbrukning vid olika varvtal kom vi fram till att vi har diesel för 500 Nm, och vi hade 600 Nm kvar. Alltså det blev att sitta där och skvalpa i 2-3 knops fart och höra hur seglen dunkar och slår i den svaga vinden.
När vi sedan satt och åt kvällsmiddag i sittbrunnen, som förresten bestod av kaptenskan tillagad super god entrecote, fick se hur det tonade upp sig svarta moln runt om. Vi försökte gå runt det svarta molnet, men det hjälpte inte utan de utbredde sig mer och mer, och vi kunde se på radarn att det var regnväder runt om oss. Så i natt har vi haft alla väder utom månsken och fina vindar. Det var regn, åska, ingen vid, mycket vind och vind från alla håll. Så natten har varit jobbig
Just nu i skrivande stund är vindarna fortfarande svaga, men vi har fått rapport om att de skall tillta under eftermiddagen, så nu chansar vi och kör motor. Nu när det är någorlunda lugnt från rullningar i båten så passar kaptenskan på att baka matbröd. Ja kaptenskan hon är duktig hon.
Tisdag den 20/ 12
Ja det blev motorbåts åkande resten av gårdagen och natten till i dag. Det väder prognos som jag fick från Maria via satellittelefon stämde. Det började blåsa i dag på morgonen och har varit tilltagande under dagen. Nu kan vi ganska så när på tiden beräkna när vi är framme, nu när vi vet vilka vindar vi har de närmaste dagarna. När vi anländer till Bridgetown på Barbados så måste vi gå direkt till pass och tullmyndigheter. Vi får inte ankra eller gå i land innan vi varit dit, och dessa myndigheter har bara öppet på dagtid och kvällar. När vi nu räknar på tiden när vi är framme så kommer vi fram mitt i natten. Så nu när vi äntligen fått bra vindar och kan stå på så måste vi nu ligga och bromsa de 2,5 dygnen som är kvar. Vi kommer med andra ord att klarera in i Bridgetown på fredag morgon.
Torsdag den 22 december 2011
Sista dygnet på denna seglats. Jipi´´
Ja nu är det inte dagar och dygn vi längre räknar utan timmar tills vi är framme. Det skall bli jätte skönt att få släppa ner ankaret och få sova ut och vila. För de sista två dygnen har varit väldigt dryga i och med den kraftiga sjögången vi haft. Det har varit nästan helt omöjligt att kunna sov när båten rullar så kraftigt. När man nästan skall till och somna så kommer det någon stor våg och ruskar om en. Det hjälper inte hur man än försöker stötta upp kroppen med kuddar och täcken. Man flyger runt i sängen än då. Hur resan har varit, det skall vi inte beskriva nu. Det skall vi göra när det gott någon dag och vi har fått lugna ner vår tankar, och smälta det hela. Skulle vi beskriva resan nu så skulle det bli fel perspektiv på det hela, för nu är vi trötta och längtar enbart till land.
Julafton
Ja vi hann fram till Karibien före jul. Klockan 03.30 (lokal tid) i går morse la vi till vid kajen i den stora kommersiella hamnen bland alla stora kryssningsfartygen. För här måste vi gå till tullen, hälsoläkaren och immigrations kontoret, för att deklarera in, innan vi får komma in i landet. Att ligga med Lady Glion här i hamnen var inge kul, för det gick dyningar som gjorde att hon låg och slog mot kajen hela tiden. Så det var bara för kapten att sitta uppe resten av natten och vakta förtöjningen. Klocka 6 på morgonen öppna de kontoren så att kapten kunde börja med inklarering. Men det var en process som tog två timmar, för samtidigt kom det in i hamnen tre stora kryssningsfartyg och de skulle också klareras in, så vi fick komma i andra han. När väl detta var gjort så släppte vi förtöjningarna från denna otrevliga hamn och gick ner till buken där vi förtöjde vår kära Lady Glion vid en boj. Här skall hon nu få vila efter 14 dagars segling. Detta är hon väl förtjänt av. Hon har skött sig verkligen förträffligt, allt på henne har fungerat perfekt hela vägen och ingen ting har gåt sönder. Då skall vi ha i åtanke att hon tidvis har varit utsatt för ganska så omild behandling. Tack kära Lady Glion för denna prestation.
Så här nu efteråt. Hur har då resan varit? Ja överseglingen från Cap Verdi till Bridgetown på Barbados tog 14 dagar och 22 timmar och vi har tillrygga lagt 2028 Nm, enligt GPS, vilket gör en snittfart på 5,7 knop. Vilket vi måste säga är mycket bra. Lägger vi sedan segling från Kanarieöarna till Cap Verdi (850 Nm) så har vi seglat 2878 Nm. Själva överseglingen den kan liknas i mångt och mycket vid att åka ett Vasalopp. Det har varit långt och tidvis segt. Sen har det till och från varit fina stunder med vackra scenerier på himmel och hav, med delfiner som hoppat och lekt med båten. Sen har det varit mång långa och mörka nätter när tiden har gått väldigt saktat. Sen har det heller inte varit så roligt när båten har rullat hela tiden och inget har varit still utan vi måste hela tiden hålla i sig. Vilket i sin tur och speciellt för Alice som har farit omkring och ramlat och slagit sig, så att hon nu är blå både här och där. Men som sagt. Precis som i ett vasalopp när allt är pest och pina som kommer det helt plötsligt ljusa stunder när allt går lätt. Sen kommer man ner till Hemus, Moraparken och klockstapeln. Då infinner sig en spesill känsla. Så var det också för mig sista natten. Jag sitter där ensam i sittbrunnen i den mörka natten och hörde hur de stora brottsjöarna sköljde bakom båten. Det är varmt och jag sitter endast iförda badbyxor, och de kraftiga ljumma vindarna smeker min hud. Så får man se de första ljusen från land, och som blir fler och fler ju närma land vi kommer. Då kommer tankarna rullande genom huvudet. Tänk nu har jag kommit ända hit efter många och lång års funderande och planering. Vilken känsla. Man får rysningar i hela kroppen och man känner att en tår rinner ner för en kind. Sen rullar tankarna vidare, och de rullar till min bror Bengt. Tänk om han hade kunnat få uppleva denna resa, Det hade han med all säkerhet velat få uppleva, för han tycket alltid om segling och stora äventyr. Men nu vart det inte så för honom.
De som verkligen gjort att vi har kunnat genomföra denna resa så är så klart vår båt Lady Glion som har fungerat perfekt och inget gott sönder. Sen är det framför allt min hustru Alice, som ställt upp och ansvarat för allt när det gäller inne i båten så som proviantering, matlagning mm, ja allt. Sen har hon också hjälpt mig med vakthållning på de långa nätterna. Sedan har du hela tiden varit ett stort stöd vid min sida och hjälpt till under förberedelse och planeringsfasen för vår resa. Detta har hon gjort trots sitt delvis handikapp, med dålig höft och tidigare hjärtinfarkt. Tack min kära Alice du är en klippa, som gjort att vi har kunnat genomföra denna resa
Sen måste vi tacka att allt har gott bra med våra kroppar och att vi fått varit friska och att inge har gjort sig illa under färden.
Nu skall vi njuta av tillvaron i sol och värme
God Jul på er alla från Lady Glion