Det här livet är underbart

11 Feb. 2010

När vi lämnade Lady Glion och Marmaris i höstas hade vi planerat att vi skulle komma tillbaka lagom till nyår för att fira in det nya året med vår Lady Glion. Men nu blev det inte så. Kvällen före julafton, när Alice hade donat och städat för att vi skulle få en fin jul, så kommer hon in från tvättstugan och sjunker ihop i soffan och klagar över smärtor i kroppen. Det visar sig ganska snart att hon drabbats av en hjärtinfarkt. Så det blir snabb ambulansfärd in till Falu lasarett, för behandling. Här får vi på avdelning 27 fira julen tillsammans med bland annat julklapps utdelning i sjuksängen. I stressen och röran innan vi kommer iväg med ambulanstransporten så försöker Björn packa med en del saker som han tycker kan vara bra för Alice att ha med sig. Men han är nog ganska stressad och förvirrad, med tanke på vad man kan se han packar i. I kassen finner vi, en handuk, en begagnad BH, en ask cigaretter.

I alla fall så repar Alice på sig ganska fort, och idag är hon nästan lika frisk som hon var i höstas. Ja hon är så frisk så att på måndag flyger vi ner till vår underbara båt Lady Glion.

Här ner skall vi stanna i 2 veckor för att dona och greja med båten. Vi skall också försöka hinna med att resa runt och turista lite i landet.

Måndag 15/2

Lämnar ett snörikt och kallt Brenäs straks före kl. 8.00, vi är på väg till Marmaris och Lady Glion.

Mellanlandar i Istanbul, för att åka inrikes till Marmaris. Tullmännen i Marmaris blev intresserade av Björns stora röda gamla väska som vägde 25 kg. När den åkte genom röntgenapparaten höll denna på slå bakut. Väskan var ju full av kablar, sladdar div. båtprylar och en del verktyg . Björn fick även ta bort tapen på en liten box, för att visa innehållet. När de hade bökat omkring i väskan blev de nöjda, frågade var vi hade båten och önskade oss trevlig vistelse i Marmaris.

Det är människor i mängder och av olika nationaliteter som är i rörelse, man kan ju undra, vart alla är på väg. Det är ju inte någon sol och badväder i Turkiet så här dags på året. Väl framme i Marmaris väntar vår förbeställda taxibil på oss.

Snopet, det var ingen taxibil, utan en privat bil och en välklädd herre som körde oss till marinan. Bilresan tog 1,5 tim. Det var skönt att få se Lady ligga väl förankrad vid bryggan. Vi, eller rättare sagt, jag (Alice)packade upp, medan Björn inspekterade så allt var OK, kopplade på elen, satte fart på vattnet, samt testade den nya el-värmaren. Det var lite rått och kallt i båten, men den blev snabbt uppvärmd.

Tisdag 16/2

Björn fixar frukost. Sedan börjar han avverka den långa To-do-listan. Fyra turkar kommer till Lady för att utföra det jobb som Björn beställt. Vädret är fint, ingen blåst och en behaglig värme från solen. Jag sätter mig i fören och bara njuter, utan skor och strumpor och bara ärmar. Dagen flyter på, jag gör ett besök i marinans supermarket, som så här dags på året har ett dåligt utbud på färskvaror.

På kvällen går vi till marinans restaurang för att äta middag. Vi blir överraskade när vi ser så många matgäster. De vit och svartklädda unga grabbarna som tar upp beställningar och serverar har fullt upp

SVT-play får inte sända utanför Sverige, så nu blir vi snuvade på att få se från OS. Vi får nöja oss med att läsa tidningar på internet. Vi vet att två GULD har vi fått hittills.

Onsdag 17/2

Vaknar till en mulen och blåsig dag. Grabbarna som arbetar på Lady, konstaterar att de inte kan utföra sitt jobb p.g.a. av blåsten. Björn drar kablar och jag myser och lyssnar på en ljudbok. Mitt på dagen föreslår Björn att vi ska åka in till Marmaris och shoppa. Vilken överraskning, Björn vill shoppa! Vi åker Dolmus (en liten minibuss) till Marmaris. Björn har en egen version på bussens namn, nämligen Dala-Mus. Det kostar 5 TU för oss båda, 25 SEK. På det stora varuhuset, typ ICA-Maxi, finns hur mycket som helst. Men med tanke på att allt skall bäras för hand, så får vi tänka oss för, jag måste ta det försiktigt, trots att jag mår prima. Vi passar å att äta lunch medan vi är i stam. Hemresan görs med samma Dala-Mus!

Vi äter vår middag på Restaurang Lady Glion. Även där märks att det inte är säsong, med tanke på det dåliga utbudet och att vi måste sitta inne och mysa.

Torsdag18/2

Åter en morgon med sol och inget blåsväder.

Hinner knappt avsluta frukosten och morgontoaletten på marinans damrum, förrän det jobbas för fullt på båten. Turkarna på sitt och Björn fortsätter att minska TO-DO-listan. Ibland får jag göra ett hjälpande handtag. Bjuder på fika uppe i sittbrunnen. En av turkarna röker, gissa om jag blir röksugen, men det gäller ju att tänka bort ciggen. Nu är det hälsan som gälle, har nu varit 100 % nikotinfri sedan 23/12-09.

.

Fredag 18/2

Åter en solig och fin dag, +22 i solen. Aktiviteten på Lady är fortfarande hög. Turkarna jobbar för fullt och Björn pular på med To-Do-listan. Själv har jag suttit i solen och putsat naglarna. Har lärt mig av de Italienska donnorna, men utan drink, cigg och inte har jag några silikontuttar heller. Fick besök av vår Svenske bekant, Hans, som övervintrat här på marinan. Vi drack förmiddagskaffe tillsammans och pratade om Turkiets nya seglingslagar som ev. ska införas.

Ja dagen har varit riktigt skön. Det har varit som en Svensk högsommar dag när den är som bäst. Vi har ingen känsla av att det pågår ett Olympiskt vinterspel.

Eftersom det är fredag i dag så har kapten, lovat att bjuda kaptenskan på middag i kväll på marinas flotta restaurang  

Här nere i Turkland går livet sin gilla gång. De jobb som är beställda av den Turkiska firman är klart och punkterna på Björns TO-Do lista minskar. De jobb som Turkarna gjort är vi väldigt nöjda med. Noggrannhet, kvalité och i tid, kan vi sammanfatta jobben. Vi hade nog tur med den firma vi valde, för vi har träffat på andra båtägare som är besvikna på andra firmors jobb.

Igår var kapten ute på en båttur med en ensam Fransyska. Som närmaste båtgrannen fick vi en dag en ung ensamseglande Fransyska. Kapten som gott orakad i flera dagar, springer nu iväg till frisören och blir både rakad och klippt. När han kommer tillbaka kommer han gående som en ungtupp. Emot honom kommer Fransyskan och frågar om han kan hjälpa henne med att flytta hennes båt. Hennes båt ligger illa i blåsvädret. Kapten blir till sig och hoppar ombord. I väg far de Kapten och Fransyskan. Kvar på Lady Glion står Kaptenskan och ser ängslig ut. Blev Kapten en besvikelse för Fransyskan? För hon styr mot närmaste tilläggningsplats, var han för gammal och ful måntro? Katen lomar tillbaka till Lady Glion där han finner sin underbara kaptenskan. Hon är bäst i alla lägen.

Annars har vi det ganska bra. Här sitter vi i värmen och lyssnar på Webb-radion, där man pratar om snökaos med påföljande trafikproblem hemma i Sverige. Några sådana problem har inte vi.

Det enda problem vi har fick vi i morse. Helt plötsligt upptäcker Björn en katt ombord på däck. Björn jagar i väg katten, men kvar efter katten ligger en fisk som katten släpat med sig.  Hela förmiddagen kommer katten ideligen tillbacka för att hämta sin fisk. Med påföljd att Björn får jaga katten hela tiden. Björn tar till alla möjliga knep för att slippa katten. Hur slutar då denna Katt och Björnlek? Jo Björn tar fram vattenslangen för att använda som vapen. Och hur slutar nu detta? Jo Björn blir genomblöt av vattenspruten, men katten den hinner undan utan fått en vatten droppe på sig. Nu när jag försöker att fortsätta och skriva så står kattfan där igen och jamar i sittbrunnen.

2010-02-24

Ni kanske undrar? Vad gör vi här nere när vi inte seglar. Jo det finns alltid något som skall småpysslas med när det gäller båtar. Sedan njuter vi också av livet. Till exempel igår då sprang Alice omkring i shorts och njöt av sol och värme. Att få av Björnen långbyxor är betydligt svårare.

I dag har vi lite sämre väder med moln och regnskurar. Vad gör vi då? Jo då tar vi minibussen in till staden Marmaris och leker turist med dit hörande shopping. Det är ganska lugnt att gå i staden så här års. Inte en enda turist på hela dagen. Bara två tokiga masar på stan.

Men vad händer? Vi passerar på vår promenad ett 20 tal båttillbehörs affärer, utan att Björnens ens får titta i skyltfönstren. Men när vi kommer till klädbutikerna då går det betydligt långsammare. Helt plötsligt har Alice lyckts dra in Björnen i en damekipering. Hur slutar nu detta? Jo Alice köper två klänningar, medans Björnen inte ens får ett lite båtrep med sig hem. Hur är det med jämlikheten mellan könen?

Nu på sen eftermiddag har vi fått ett sådant där Svenskt midsommarväder, med regn, åska och 15 grader varmt. Då är det skönt och mysigt att krypa ner i en varm båt och sova middag.

Nu får det vara bra med skrivandet för denna gång, för nu skall jag väcka Alice och bjuda på eftermiddags fika. (kaffe och mjölk).

26 feb -10

Ja då har vi idag varit riktiga turister. Vi hyrde nämligen en bil, för att kunna resa omkring lite gran och se lite av det Turkiska landet. Det är ett imponerande land där vägarna går både högt och lågt. Vårt färdmål för dagen var Efesos. I gajdboken står det att Efesos är en av de förnämsta ruinstäderna i Västvärden.  Vi är beredd att hålla med. Här fick vi se en imponerande, före detta stad, med teatrar marmorgator, statyer, och pelare i långa rader. Jag staden som vi fick se var över 1km lång, och ändå årkade vi inte med att se allt.

Det blev en lång och dryg dag. Bara att sitta i bilen i 7 timmar på vägar ömsom serpentinvägar i bergen ömsom trista motorväger. Lägg där till en vandring i Efesos på ett par timmar. Det tar på krafterna på gammalt folk

”Nu går jag och vilar” var Alice första kommentar när vi kom tillbaka till båten, och nu ligger hon där. Vi får väl se om kapten får någon mat i kväll.

Men vi har i allfall varit kulturella i dag, och det är inte illa det.

I morgon är det sista dagen med Lady Glion för denna gång. På söndag morgon reser vi hem till vinter och kyla. Så vida inte vi tar med oss lite värme i handbagaget, det kanske behövs. Vi tänker sedan stanna hemma till sista veckan i mars. Sedan reser vi åter ner hit till Turkiet, och då räknar vi med att försommaren har kommit så långt att vi kan börja med årets seglingar.

Söndag 2010-03-21

Ja så var det dags igen. I morgon flyger vi ner till Marmaras, och börjar vår försommarsegling. Det skall bli riktigt skönt att få komma ner till sol och värme, efter denna kalla och snörika vinter. I skrivande stund sitter jag och tittar ut genom fönstret och ser ett grått väder med snöväder. Ja då är det skönt att tänka på hur vi får det nästa vecka med sol och segling. Men innan dess är det en hel del rustning av båten som skall göras. Seglen skall sättas på, riggen skall trimmas, båten skall tvättas, Ja det är en hel del som skall göras efter vintern. Men det är enbart roligt att få gå och pyssla om båten. Vi räknar med att komma iväg ut på havet i mitten, slutet av veckan. Då är vårt mål att segla till en annan marina som ligger 2 dagsetapper norrut. Där skall vi lyfta upp Lady Glion på land.

Här skall vi göra ren henne under vattenlinjen och ta bort alla alger som nu växer på henne. När vi var nere i februari så såg vi att det var ett tjockt lager (1-2cm)med aloer och sjötulpaner som växte på henne. Sedan skall vi måla henne med en färg som förhindrar beväxtlighet. Det här är ett jobb som vi beräknar ta några dagar.

När det är gjort då bär det av ut efter Turkiska kusten och det Grekiska Egeiska havet. Vart, när och hur, det vet vi inte. Det bestämmer vi varje morgon vid frukostbordet. Det är det som är det fina med vårt liv där nere, vi tar dagen som den kommer. Vi har inga ”måste”

Det enda lilla måste vi har, är att skriva på denna hemsida. Men även det kan vara trevligt. Speciellt när vi får lite svar i vår gästbok.

Till sist. Nu får vi se om SJ har några spår att åka på till Arlanda i morgon. Om inte så kan dom väl anlita spårpatrullen på Svenska Skidspelen i Falun

Måndag 2010-03-22

Ja det blev som vi hande vissa föraningar om. SJ hade inga spår att åka på. När vi tidigt på morgon kom till tågstationen i Insjön, och började bära vårt tunga bagge upp på perrongen, kom det en man emot oss och meddelade att tåget hade ännu inte avgått från Mora och var för närvarande minst 45 minuter försenat. Vad gör man när man inte kan lita på SJ och skall med ett flyg som inte väntar? För att vara säker på att komma ner till Arlanda i tid är det nog bäst att ta bilen. Men vem kan köra oss? Vi ringer Maria och hör om hon har några idéer. Det är klart att jag ställer upp säger hon. Vilken reko tjej. Så det blir att fylla på diesel i bilen och ringa bilregistret och ställa på bilen igen. Hade nämligen registrerat av bilen igår.

Väl nere på Arlanda flyter resan ner Marmaris på bra. Även om det blev lite springande på Istanbuls flygplats för att hinna med anslutningsflyget. På flyget mellan Istanbul och Dalaman träffar vi Tommy och Gullbritt från båten Calypso. Vi kände dem sen i höstas när vi här nere. Nu passade vi på att dela på den taxi som vi hade beställt som skulle ta oss från flyget till Marmaris.

Väl framme vid vår Lady Glion kändes det skönt att få komma ombord och se att allt vår OK med henne. Nu är det sommar konstaterade Björnen.

Tisdag 2010-03-23

Vaknar till en jätte fin morgon med en klar blå himmel och en strålande sol som går upp över de grönskade bärgen.  Efter att ha inhandlat färskt bröd och ätit en härlig frukost, så börjar rustningen av Lady Glion. To-Do-listan är lång så det är lika bra att köra i gång på direkten. Vi donar och fejar och försöker få ren båten från all Saharasand som blåst och lagt sig över hela båten i vinter. Vad skönt det är att äntligen få känna svetten som rinna ner över ryggen, efter denna långa och kalla vinter.

På kvällen går vi på marinas restaurang och äter en förträfflig middag tillsammans med Tommy och Gullan.

Torsdag 2010-03-25

Ja då sitter vi här på tidig torsdag kväll och kan konstatera att nu har vi slitit och donat med båten i 3 dagar, så nu är vi klara för att ge oss av ut på segling i morgon. Vad det skall bli skönt med lite avkoppling och semester.

Vädret är som fina Svenska sommardagar.  I dag när vi jobbade i solen med att putsa båten så rann svetten för fult. Men inte gör det något, för oj vad ölen smakar bra efteråt.

Nu har vi även gått igenom checklistan och kollat av att allt fungera som det ska, efter vinters uppehåll. Allt fungerade OK. Det var endast mindre saker som fick justeras.  På tal om justering, så har kapten också blivit putsad i eftermiddag, Han har nämligen varit till barberaren och blivit både klippt och rakad.

Nu skall vi gå och äta middag på marinas restaurang, tillsammans med Tommy och Gullan från Calypso. Hä ska bi gött.

Fredag 2010-03-27

Efter att vi varit in till Marmaris och handlat färskvaror och lite anat, så släppte vi på förtöjningarna och gav oss i väg. Vilken härlig känsla när man få lägga reglaget till motorn i sakta fram och känna båtens rörelse. Nu börjar sommaren.

Dagens etapp blir en 3 timmars färd ner till det som vi döpt till hotellviken. Här ankrar vi upp mitt i viken. I höstas när vi var här var det fullt av båtar och badande folk på stranden. Nu är här stilla och öde. Inte ett skäl ser vi. Varken båtar eller folk.

Till kvällen servera kaptenskan stekt nyinköpt Turkisk korv. När kapten tar första tuggan av kvällens måltid ser han väl inte så där jättelycklig ut. Vitlök, jätte mycke vitlök i korven, grymtar kapten. Detta slutar med att han får hålla tillgodo med makaroner och rivna morötter.

Under kvällen och natten blåser det kraftiga fallvindar ner från bergen, men vi har ett bra ankare med bra ankarbotten, så vi ligger tryckt.

Lördag 2010-03-28

Vi seglar vidare under dagen och rundar sydspetsen på Marmaris halvön, och styr upp mot Bozburun.

Under dagens etapp har vi växlande och byiga vindar. Ena stunden har vi ingen vind alls och nästa stund är det vindar upp mot 15 m/sek. Även vindriktningen är skiftande. Vi får segla både pin kryss, halv vind och slör. Så det blir till att skifta segelsättningen många gånger under dagen. Men det är ju bra att få träna på detta så att man blir av med ringråsten.

Som sagt, dagens mål blir den lilla vackra byn Bozburun. När vi besöker ett kafé för att dricka eftermiddags fika hälsas vi välkommen och får besked av kaféägaren att vi är den tredje båten på besök för säsongen.  Nu förstår vi varför vi inte sett en enda segelbåt på två dagar.

På eftermiddagen ringer kaptens sovklocka, och han tar sin dagliga middags lur. Men när han sover som skönast börjar den där tokfan i kyrktornet gapa och skrika igen. Finns det ingen i det här landet som kan få tyst på den där fan när man skall sova.

Annars är det bara bra med oss. Vi njuter i fulla drag. Kaptenskan börjar bli som en riktig sjöman. Hon har småskador lite var stans på kroppen. Hon har en blåsagen höft. Hon har brännskador på tre fingrar, som hon fick av kokande vattenånga. Men det är ju så en riktig sjöman skall ha. Man skall ha lite små blessyrer här och där.

P.S.

Kaptenskan har hotat kapten med att polisanmäla honom för hustrumisshandel, om han inte är snäll och sköter sig framåt. Bevisbördan är stark säger hon.

Onsdag 03-31

Ja vi har inte skrivit på några dagar, beroende på att vi har haft fullt upp med att jobba med båten.  I måndags kl 9 på morgonen lyfte vi upp Lady Glion på lad i Martin marina. Sedan dess har vi jobbat från tidiga mornar till sena kvällar med att först få henne ren från allt som satt fastväxt. Sedan skulle hon målas tre gånger under vattenlinjen. Medans färgen torkade mellan gångerna så var det vaxning och polernig som gällde. Så nu känner vi oss som ”Karate Kid” Vax on Vax of.  Som Lady Glion såg ut när vi lyften upp ur vatten. Vi har aldrig sett något liknade. Det var ett lager med alger och snäckor som säkert var 3-4 cm tjockt. Så bara att få henne ren tog sin tid.

Jag hade mina föraningar om att hon skulle se så här ut under vattenlinjen, för när vi skulle försöka segla med henne uppförde hon sig som en fullastad pråm. Seg och tung i sina rörelser.

Vad har vi att säga om marina där vi låg? Ja det vi nu hann se, så var det en mysig trevlig mindre marina med trevlig personal, och mera familjärt än den stora vi låg på i Marmaris.

Nu ligger vi i havet igen och Lady Glion blänker i kapp med solen. Så nu är vi klara för segling och härliga dagar.

Några som inte blänker är kapten och kaptenskan. Trots att vi duschat och försökt att göra oss rena, så är vi blåa både här och där av bottenfärg. Men det kanske kan vara bra att var målade med bottenfärg när vi kommer att bada i Medelhavet i sommar. I fall vi ligger i så länge att det finns risk beväxtlighet.

Torsdagen 04-01

Efter att städat båten invändigt i dag på morgon, ställde vi kursen västerut och lämnade Asien. Dagens mål fick bli den Grekiska ön Simi. Vi måste ha lite skinka till Påsk. Som ni kanske vet så finns det igen skinka i det mullslimska ladet Turkiet.

Vi fick en fin segling över till Simi, med fina vindar som pendlade mellan 8 till 10 meter/sek. Dessutom från rätt håll. Det märktes att nu hade vi en ren och fin båt på undersidan.  Att vi fick bort skiten under båten gjorde att fick en fartökning med 2 knop. Ja i varje fall 25 %.

Staden Simi med samma namn som ö, är en typisk grekisk stad med blåa och vita hus som klättrar upp efter berget, från hamnen.

Långfredagen 04-02

Vi blev liggande en dag extra i Simi. Det blåste så kraftiga att vi bestämde att ligga kvar under dagen och vänta på bättre väder. Ja under eftermiddagen var vindarna och dyningarna inne hamnen så kraftiga att båten låg och gungade och slog mot kajen. Det var riktigt otrevligt att något skulle hända med vår Lady Glion. Vid femtiden på kvällen kom hamnpolisen och meddelade att vi måste flytta där ifrån, för det skulle vist komma in något lastfartyg under natten som behövde den plats där vi låg. Så det var bra att lossa på alla förtöjningarna vi hade gjort och ge oss i väg. Vad tar vi vägen nu, i denna blåst, undrade vi? Efter att ha studerat sjökortet, beslutade vi att gå ut till havs och in i nästa vik. Här fann vi en fin liten vik med höga berg på båda sidor, och längst in en liten by med en brygga där vi kunde lägga till. Det var lite trångt vid den lilla bryggan, där det sen tidigare låg ett antal båtar. Men efter att de flyttat och trängt ihop sig lite, fick även Lady Glion plats. Här får vi tacka Christer på ”Pinta” som var den store regesören till omflyttningen. Christer och Agneta som vi tidigare träffat på marinan i Marmaris. Vi fick en trevlig kväll tillsammans med dem. De skulle åka hela vägen hem till Värmdö i sommar, och försöka vara hemma till den 23 augusti

   Påskafton 04-03

Vaknade till en härlig morgon med klarblå himmel och mindre blåst. Efter frukost gick Björnen upp i den lilla by för att besöka en grossist som sålde allt i drick väg. Här köptes 5 liter vin för 8 euro. Med denna kagge vandrade han tillbaka till båten. När han kom ner mot hamnen mötte han allt folk som kom ut från kyrkan. Här kommer syndens man med 5 liter vin i handen, medans kyrkans folk har varit på Påskaftons högmässa. När Björnen kommer till båten berättar han för Alice om det billiga vinet som han köpt. Varför köpte du inge mer då när det var så billigt? Fick han till svar. Jag önskar att jag inte köpt något alls svarar Björn skamset, och berättar om kyrkfolket.

Efter att tagit avsked från Pinta, ger vi oss av och går mot den lilla Turkiska staden  Datca. Vi får en fin överfart, mot Turkiet, med vackert väder och ett blått glittrande Medelhav. På eftermiddagen kommer vi fram till Datca, som på sommaren är ett riktigt hett semester getto. Men nu är här lugnt och stilla med endast 2 andra båtar i hamnen. Alla affärer och resturanger håller på och rustar och öppnar för säsongen. Vi blir riktigt väl mottagna när vi är bland de första gästerna för året. Vi är ett tecken på att sommaren är på väg.

Söndag 04-04

I dag har det hänt. Kaptenskan har lyckats med bedriften att få av Björnen både strumporna och långbyxorna. Han har gått i shorts nästan hela eftermiddagen. Men de som ser hans vita ben undrar nog vad det är för vita stolpar som blänker i solen.

I dag har kaptenskan fått bestämma dagens program. Hon lyckades med att övertala Björn att nu får han lunga ner sig och att vi ligger kvar i Datca och kopplar av.

Ja det har varit en skön dag med sol, värme och promenader. Nu återstår det bara se vad kvällen bjuder på.

Måndag 04-05

Ja då seglar vi vidare, dagens mål är den Grekiska ön Kos. Vi har hört att det är en riktig party  ö för ungdomar. Så nu gäller det för kapten och kaptenskan att släppa loss.

Vi får en fin färd på det vackra Medelhavet. Till att början med spegelblankt hav, som sedan övergår till en vind på 3- 4 meter/ sek och vi kan slösegla riktigt med 3 knop. Vi njuter riktigt i bara shorts.

Vi angör Kos stad kl 5 på eftermiddagen. Här ligger den Svenska segelbåten ”Kvast-Hilda” från Karlsborg. Vi har en trevlig sammankomst i vår sittbrunn med dess besättning. Därefter tar vi en promenad i staden som avslutas med en måltid på en taverna. Klockan 9 är vi tillbaka i båten. Hur blev det då med partandet? Jo kuddarna i akterhytten är alltid så lockande den här tiden på dyngnet. Kan det vara att vi har passerat 27 års ålder.

Tisdagen 04-06

I dag har vi tänkt segla vidare, men vi pysslar med allt möjligt. Blad annat sitter vi i ”Kvast-Hildas” sittbrunn och småpratar och helt plötsligt är klockan halv ett.  Nej vi struntar att segla vidare i dag säger vi. Vi går hem och äter en lunchmacka och sover middag i stället. Kan det vara det här som är så besvärligt med det liv vi lever? Vi vet aldrig hur dagen ter sig när vi vaknar.

Onsdagen den 7/4

I dag blev det som vi tänkt oss. Vi kom iväg på morgonsidan från Kos. Vårt mål för dagen är den närbelägna ön Kalymnos. Större delen av sträckan seglade vi, och efter några timmar var vi framme vid Pothia som är öns största stad. Här var det trångt, det låg jätte många fiskebåtar över allt. Till slut hittade vi en plats vid stadskajen. Men här var det inte lugnt. Ca 2 meter från båtens långsida hade vi huvudgatan med all trafik. Det var allt från Eu-mopeder utan ljuddämpare till stora lastbilar som passerade hela tiden. Så den natten blev det att sova med öronproppar.  På kvällen kom det ett regnväder som varade i tio minuter, och dessutom var det så kallt att vi fick lov att sätta på oss jackorna.

Torsdagen den 8/4

I dag fick kaptenskan bestämma målet för dagens etapp. Det blev en liten vik med en liten by som låg längre upp efter öns kust. Emporios var dess namn. By var mycket vacker med vårblommande trägårdar. Nere vid stranden hittade vi Marias taverna, där vi blev varmt välkomna som årets första båtgest. Dagarna går fort här nere och efter att sovit middag var klockan redan halv 6 och det var nu snart dags att återvända till Marias taverna och inta kvällens måltid. Alice beställde in en rätt med små fiskar. Hon pratade om att det kanske skulle smaka som Blikta från Nusnäs. Men hon vart nog ganska besviken när tallriken kom in med små, små fiskar i 5 cm storlek. Hon försöket mata kattorna som kom, men inte ens de ville ha fisken.

Fredagen den 9/4

Vi färdas vidare mot nästa ö. Närmare bestämt Leros. Här kommer vi kanske att ligga några dagar och avvakta vädret. Enligt de tidigare prognoser vi fått så skall det vara ett oväder i antågande till helgen.

Fredagen den 9/4

Dagen fortsatte på Leros i trevlighetens tecken. När vi ligger i hamnen och kopplar av ser vi att Kvast-Hilda med Toyvo och Gunilla är på väg in. Det var med dem som vi hade så trevligt tillsammans med på Kos för några dagar sedan. Vi hamnar ganska snart i deras sittbrunn för en trevlig liten sammankomst. Klockan har som sagt passerat 12 på dagen. När vi sitter där får vi se ytterligare en Svensk flagga på en båt som är på väg in. Det visar sig vara Solhumla som vi genom Internet har hört talas om. Nu är vi 3 Svenska båtar och en Norsk båt i hamnen. Björn heter han på den Norska båten, och det är nog lite synd om honom, med alla pikar och allt vi pratar om OS. Men han tar det trots detta med ro.

På kvällen samlas vi alla i Solhumlas sittbrunn, där vi har en mycket trevlig kväll tillsammans, som slutar när solen gått och lagt sig för länge sedan

Lördag den 10/4

Vi blir kvar på detta fina och trevliga ställe en dag till. Kaptenskan får med Kapten på en shoppingrunda i till staden.

Leros som ön heter där vi är. Det var här som den berömde Finske reseskildraren Göran Schildt var bosatt i många år. Det var han som började segla i Medelhavet redan på femtitalet. Det om dessa resor som alla hans böcker handlar om. I seglingskretsar är han i dag en legend.

I kväll skall vi följa med en Svensk som bor här på ön. Han skall ta oss till en, som han tycker en trevlig resturang.

Söndagen den 11/4

I natt har det rengnagt större delen av natten, och i dag på morgonen är det ganska mulet och trist väder. Därför har vi ingen större lust och ge oss av på vidare segling. Vi beslutar att vi stannar en dag till. Vi hyr oss en bil i stället och reser runt på ön. Vi känner oss som riktiga turister. Det fans många vackra ställen, och fina byar att se på. Det är också vackert så här års med allt som blommar, och fruktträd med mogna citroner. Det var faktiskt värt att stanna en dag till.

Måndagen den 12/4

Marias födelsedag.

I dag ser det bättre ut med vädret. Strålande sol och lagom vind inne i hamnen. Vi ger oss i väg och hissar seglen så fort vi kommit utanför hamnpiren. Vi styr västerut. När vi kommer ut till havs får vi en halvvind som pendlar mellan 10-12 meter/ sek. Ganska bra alltså. Men sjön går hög med vågor från två håll. Vi dansar runt regält, och inne i båten far prylar, som inte är sjöstuvade  hit och dit.

På eftermiddagen kommer vi till en liten ö mitt ute i havet, med namnet Levitha. Här finner vi en liten väl skydda vik där vi kan stanna för dagen. Som sällskap inne i viken får vi några fiskebåtar som ligger och rensar sina nät. När kvällen kommer ger de sig väg för att lägga sina nät. När mörkret har fallit kommer de tillbaka för övernattning.

Tisdag den 13 april 2010

Kapten vaknar när fiskbåtarna ger sig av vid 6 tiden på morgonen. Vädret och vindarna är fina, så det är lika bra att ge sig i väg. Dagens mål är ön Amorgos, och dit har vi 35 distansminuter (6-7 timmar).

Kapten äter en snabbfrukost och låter kaptenskan ligga kvar bland kuddar och täcken. Det blir motorgång den första timmen, men sen kommer vinden och vi får en fin segling ända fram till Katapola på Amorgos. Denna hamn är för oss välbekant. Här låg vi inblåsta i tre dagar för tre år sedan.

Onsdagen den 14/4

Dagen börjar med lugnt och fint väder. Solen skiner som vanligt. Här på Katapolia håller de på att renoverar torget med bland annat ny plattbeläggning. Det skall bli fint till turisterna kommer. Här får vi se hur det Grekiska temperamentet svallar över. När vi sitter och äter frukost får hi höra hur det blir mer och mer hett i tongångarna mellan plattläggarna och restaurangägarna. Ja det går så hett till att man råkar i luven på varan. Vi får se hur man springer och skall puckla på varan, och hur mindre hetlevrade personer försöker gå i mellan och lugna ner personerna. Men det är inte så lätt. Det tar ett bra tag innan det blir så lugnt att man återgår och lägger plattor. Vi på Lady Glion får i alla fall en underhållande morgon.

Ja det är så lugnt med vindarna i dag att vi går för motor hela vägen mot dagens mål. Iraklia heter ön, som ligger straks söder om Naxos. Här finner vi i en vik en mysig liten hamn med dithörande by. Byn består av små hus byggda i typisk Cyklanden stil. Vita hus med blåa fönsterluckor. Vi tar en promenad på eftermiddagen i den lilla byn. Här verkligen pyntat och nymålat på gator och hus.

Nere i hamnen ligger en fiskebåt med en ensam besättningsman. Han har sina rötter i Egypten får vi höra. Han jobbar och sliter med båtens fiskenät hela dagen. Han ligger verkligen i och sliter hela dagen. När kvällen närmar sig, kommer ägaren till båten ner till båten. Nu är båten klar, och nu kan de ge sig i väg ut på fisketur.

Samma herrarki ser vi på en annan fiskebåt som kommer in. Här får vi se hur en stakars Nordafrikan får stå på akterdäck och laga mat. När maten är klar serverar han till de övriga två Grekerna inne i styrhytten, medans han själv får sitta på en fiskelåda och äta på däck.

Hett Grek temperament i gen.

På kvällning kommer det in en segelbåt med Grekisk flagga och ett ungt Grekiskt par ombord. Vi hjälper dem att lägga till. Vi ser ganska omgående att det inte står rätt till ombord. Dom pratar nätt och jämt med varandra, och när de gör det så är det i den hårda tonen. Senare på kvällen får vi höra nere från deras båt hur kvinnan gormar och skriker på karln sin. Helt plötsligt får vi se hur han kommer upp ur båten och sätter sig på motorcykel, som körs av en annan ung vacker kvinna. Hur den historien slutar det vet inte vi. Men hett gick det till i alla fall.

Torsdagen den 15 april 2010

I dag tänket vi åka till en ö med namnat Sikinos. Här var vi för tre år sedan och fann då att det var ett trevligt ställe. Men under färden dit så ändrar vi vår plan och går i ställe till party ön Ios. Alice mår inte bra i dag. Hon har drabbats av magsjuka. Därför bestämde vi att göra en kortare tur idag. Kapten kanske får fria händer i kväll när kaptenskan är sjuk. Party, Party. Annars är det synd om kapten när kaptenskan är sjuk. Nu får han lov att sköta matservisen själv. Tänk bara att måste diska själv.  Hjälp.

Fredagen den 16 april 2010

Blev det något party för kapten i går? Nej, alla som känner Björnen trodde väl inte det. Nej inte ens han själv trodde det. Det blev i stället en pizza klockan 7 på kvällen, och sedan två meningar i en bok klockan 9, innan han somnade.

Däremot Alice hade en ny kompis bredvid sig i sängen i natt. Jag tror att hans namn var ” Blå Hink”. Men vad jag hörde så gick det bra och de pratade inte så mycket med varan. I alla fall så är hon bättre i dag, ja hon är till och med uppe på benen. Men de dofter som kommer ut genom ventilerna från WC när hon har varit där är av en säregen sak. Kan det vara av den anledning som alla grannbåtar försvann i dag på morgonen? Nu får det vara nog med skitsnack för den här gången. Vi ligger kvar på IOS tills vi luktar bättre.

Lördagen den 17 april

Vi (Alice) är inte luktfri än så vi ligger kvar på IOS en dag till. Vi börjar kunna denna stadskaj nu, och vi känner igen de flesta som går på kajen. Dom börjar nog undra vad vi är för konstiga personer som ligger kvar på samma ställe hela tiden och knappt lämnar båten på hela dagen.

Dagens händelse var när jag fick se en Honda Accord komma körande. Det var exakt samma bil som jag köpte till Maria när hon fyllde 18 år. Det är ju 25 år sedan och den bilen var då begagnad, och minst 5 år gammal. Så den här bilen som jag såg komma åkande måste var minst 30 år gammal. Historian bakom detta köp var att jag hade lovat Maria i unga år, att om hon inte rökte när hon fylld 18 så skulle hon få en bil av mig. Det löftet höll hon, och i dag vet vi att hon är rökhatare.

Söndag den 18 april

Nu har vi tröttnat på detta ställe och Alice är lite bättre idag, även om hon är orkeslös och orkar nästan igen ting. Vi ger oss av västerut och får en fin segling på några timmar. Alice ligger ner i båten mest hela tiden och vilar. Björnen han seglar för fulla segel och loggar en 8 knop. Mitt på dagen kommer vi till ön med namnet Folegandros. Här finner vi en liten by som är uppbyggd på turister. Här är kanske dött nu. Nästan alla husen är igenbommade. Men i hamnen ligger ett antal fiskebåtar där det är full aktivitet inför nattens fiske. Bredvid oss har vi en liten fiskebåt med en ensam gammal fiskare. Han agnar långrev. Han har minst 5 tunnor med en 200 till 300 krok i varje tunna som han håller på att agna. Han sitter där hela eftermiddagen med detta, som vi tycker enformiga jobb. När mörkret har lagt sig så ger de sig alla fiskebåtarna av, för att söka lycka

Måndagen den 19 april 2010

Björnen äter frukost tidigt och låter kaptenskan ligg kvar i sängen. När snabbfrukosten är äten dras ankaret upp och förtöjning släpps. I dag är det grått och trist, och efter en halvtimmes färd börjar det att regna. Med regnet kommer också blåsten så det är ett riktigt busväder ett par timmar. När regnet upphört och vindarna bedarrat fixar kapten frukost åt kaptenskan som kommer upp.

När vi närmar oss dagens mål, Paros, kommer solen fram och eftermiddagen blir riktigt behaglig med sol och 25 grader

Tisdagen den 20 april 2010

Vi ligger kvar på Paros, för vi vet inte hur det riktigt blir framåt de närmaste dagarna. Det var meningen att Björn skulle flyga hem på torsdag och vara med på ett styrelsemöte. Men nu är det ju så att det är någon som sitter och röker cigarr på Island och spyr ut en massa rök. Just i skrivande stund vet vi inget om hur det blir. Det är bara att avvakta det närmaste dyngnet.

Det är mycke som är bra hemma i Sverige. Men en sak som Grekerna är duktiga på och som vi tycker om är alla dessa bagerier. Vi äter nygräddat bröd varje morgon. Byn får vara hur liten som helst så nog finns det ett bageri. Hade Brenäs legat i Grekland, så hade det funnits, ett bageri, två tavernor, och en Supermarket. I Nusnäs hade funnits 10 tavernor, två bagerier, och två Supermarketar. Kommer man till en större ort, som till exempel där vi är nu, så är standarden på bagerierna väldigt hög med stort sortiment. Ja klassen är ett knäpp högre än Siljans konditori i Leksand

Om staden där vi ligger nu, som är huvudort på ön Paros, kan vi berätta att det är en trevlig liten ort med vackra vita välskötta hus. Vidare kan vi nämna att färjetrafiken hit är väldigt livlig. Bara i dag har det nog varit ett 15 tal olika färjor hit av olika storlekar

Onsdagen den 21/4

Det blir ingen hemresa för Björnen. Det är alldeles för osäkert med flyget. Man vet ju inte från den ena timmen till den andra om flyget går eller inte. Det kan ju vara risk att man blir sittande på någon flygplats. Eller att det inte går något flyg tillbaka, och att Alice skulle kunna bli sittande ensam på båten nere i Grekland.

Natten till i dag var besvärlig. Det började med att det kom en full Tysk nerramlande i båten. Jag mötte honom i trappen på väg ner i båten. Jag frågade honom vad han höll på med. Då kvicknade han till och påstod att han tagit fel på båt. Han bad inte om ursäkt utan han kravlade istället upp ur båten och kom så småningom i land.

Sedan kom kraftiga vindar med dithörande sjögång. Vi låg med Lady Glion på utsidan av kajen, eftersom det var fullt med fiske, och charterbåtar inne i hamnen. Detta fick till följd att vi rullade på ganska ordentligt och slog med långsidan mot kajen. Det blir ingen lugn natt när det är på detta vis. Man är upp flera gånger på natten och tittar till båten och att fendrarna ligger rätt. Sedan ligger man och lyssnar på hur det knarrar och låter i fendrar. Ett tag lät det väldigt, men när jag kom underfund med att det var kaptenskan som snarkade blev jag betydligt lugnare.

Under dagen som var molnigt och 10 regndroppar. Så vi bestämde att turistade vi på ön i stället med att hyra en bil för 15 euro. Vi åkte runt på ön en 3-4 timmar och kunde konstatera att inne på ön så var det ganska bördigt, med åkrar och vin och fruktodlingar. Det är ganska ovanligt för att vara i Cykladerna. Alice var nöjd med turen och alla blommar som hon fik se blommade överallt.

Torsdagen den 22 april 2010

Ja i dag fortsätter vi vår färd västerut, och dagens mål ön Serifos. Vädret är fint och vindarna lagoma

Fredagen den 23/4

Vi ligger kvar på förmiddagen i Serifos. Det är en småtrevlig litet ställe med en jättelång sandstrand. Tavernorna har sina bord ända ner till vattenbrynet på stranden. Vi var här i juli för tre år sedan och då var det fruktansvärt hett kommer vi ihåg. Då vet jag att vi satt med bordet så att vi kunde stoppa fötterna i havet samtidigt som vi åt. Det var verkligen svalkande och skönt.   

Upp över bergsluttning ligger by Chora med sina vita hus klättrande på bergväggen.  Här nere ifrån hamnen ser byn ut att vara väldigt vacker och pittoresk

På eftermiddagen forsätter vi till nästa ö Kithnos. Vi får gå för motor i 3 timmar innan vi kommer till byn Merikha, Vi lägger till med långsidan mot kajen för det finns inga andra gästande båtar i hamnen. Men straks kommer hamnpolisen och säger att så här får vi inte ligga. Vi måste ligga rakt ut från kajen. Det skall komma många andra båtar in under kvällen, som inte får plats om vi ligger på detta viset, säger han. Snälla och dumma som vi är så flyttar vi oss och gör som han säger. Hur gick det då? Inte kom det in några andra båtar. Men hamnpolisen fick ju visa sin makt och det är väl huvudsaken det.

Av en slump kommer Stig och Gunilla från Solhumla gående på kajen. Vi träffade dem senast på Lindos.

Dom skulle hämta sin dotter som skulle komma med färjan. De ligger på samma ö men på andra sidan vi ett ställe som heter Loutra. Loutra är ett ställe som de rekommenderade att vi om möjligt borde besöka. Här skall det vist finnas en varm källa ner i hamnen som går att bada i. Vi får se vi, bestämmer i morgon vart vi går.

Lördagen den 24/4 2010

8 månader till Julafton. Eller två månader till midsommar

Ja vi går runt ön till Loutra. Här blir vi väl bemött av hamnkapen Han hälsar oss välkommen och erbjuder gratis vatten och el. Efter att kopplat av i sittbrunnen en stund, plockade vi fram badkläderna och promenerade vi bort till det varma källvattnet Det var en bäck med 38 gradigt vatten som rinner ut i havet. Det var verkligen skön att krypa ner i det varma vattnet. Det var specielt skönt för Alice som haft lite problem med sin höft de senaste dagarna.
I morgon blir det nog en långtur västerut för att närma oss Korint. En tur på 70 distansminuter som beräknas ta en 10, 12 timmar beroende på vindar

Söndagen den 25/4

I dag blev det tidig start, för det skulle bli en lång dags färd. Kapten gick upp klockan 6 och började förberedelser för avgång. Dagens mål var den lilla byn Korfos på Nord-östra delen av Pelopnesus.

Dom 6 första timmarna med fin segling och bra fart. Sedan dog vindarna ut och det blev motorgång för resten. Anledning att vi tar en så lång etapp i dag, är att enligt väderprognosen skall det här ute i Cykladerna blåsa kraftiga nordliga kulingvindar i 4 dygn. Däremot längre västerut skall vindarna bli betydligt svagare.

Vid 6 tiden på eftermiddagen kommer vi till Korfos, och vi lägger till vi restaurangkajen. Här har vi resturngborden stående ända ut till båten.

Lördagen den 26/4

Vi hade trängt att stanna här i dag vänta in bättre vindar enligt gårdagskvällens väderprognos. Men så säger prognosen idag att det inte skall blåsa någon kuling, så jag tycker det är lika bra att vi ger oss i väg mot Korintkanalen. Vi har också fått reda på att kanalen är stängd på tisdagar. Så om vi ger oss av nu så vinner vi två dagar.

Till att början med på vår färd upp mot Korintkanalen är det nästan ingen vid alls, men den tilltar hela vägen, och när vi närmar oss kanalmynningen är vindbyarna upp i 20 meter/ sek. Vi lägger till vid kanlkontorets kaj för att betala kanalavgiften. 200 Euro (2000 sek) får vi betala. Det sägs att detta är den kanal som har den dyraste avgiften i värden. Vad gör man? Det är bara att betala och se glad ut.

Vi kastar loss, och ger oss av genom denna kanalen och beskådar de 76 meter höga bergssidorna på vardrea sidan av kanalen.

När vi kommer ut ur kanalen så möter vi en kraftig sjö, så vi beslutar att vika av ner mot hamnen i Korinthos Det blir minst sagt spännande att leta på det lilla hamninloppet i den grova sjön med vågor som surfar på i 3 – 4 meters höjd. Vi lyckas ta oss in med motor på högsta varv. Ja det fanns bara en chans. Hade vi misslyckas så hade Lady Glion legat 5 meter upp på land. När vi kom in i den lilla hamnen var det trångt med båtar över allt. Men som tur var låg det 2 andra Svenska båtar i hamnen, och besättning på dessa båtar var snälla och hjälpte till med att finna en plats för tilläggningen. Här gällde det att förtöja riktigt, för det var full storm inne i hamnen. Efter att förtöjt med linor både här och där, så att det såg ut som ett spindelnät, kände vi oss något så när trygga.

Under natten hade vi väl inte någon skönhetssömn presis. När det blåser 20 meter/sek och vatten yr i hela hamnen då vill det gärna bli att man ligger och lyssnar mest hela tiden, samt att man gruvar sig för att gå upp och titta om allt står rätt till.
Så det är väl rätt åt oss. Det skall väl inte vara sol och sommardagar jämt för oss.

Tisdagen den 27/4

Vinden håller i sig, och dessutom kommer den från fel håll. Det blir att ligga kvar här i Korinthos, minst en dag till. Vi får fördriva tiden bäst vi kan

Onsdagen den 28/4

Något avtagande vind, med den kommer fortfarande från fel hål, vilket innebär att vi får rak motvind om vi ger oss av. Det är märkligt med de väderprognoser vi får. Enligt dessa skall det inte alls blåsa så som det gör här. Vad gör vi?

Vi läser en bok och avvaktar. Helt plötsligt upptäcker Björn att någon har stulit vår cykel som vi har haft stående på kajen. Att någon kan vara så fräck och göra något sådant mitt på förmiddagen. En bit ifrån hamnen är det gäng zigenare som kamperar, och mistankarna är starkt riktade mot dem. Speciellt när det var några av dem som var nere i hamnen och strosade på morgonen.

Nu har vi fått nog av det här stället, nu ger vi oss av säger kapten. Så blir det, och när vi kommit ut ur hamnen vrider vinden något, så att vi

Slipper vinden rakt framme ifrån. Seglen åker upp och vi får en fin segling med revade segel. Efter ca 2 timmar dör vind ut, och det blir att starta motorn.

Vi är flitiga i dag, trots att vi kom iväg sent. Det blir hela 45 distansminuter, innan vi når dagens etappmål. Vi kommer till den lilla ön Trizonia. Här har vi varit 2 gånger tidigare. Här finns det en marina som är byggd med Eu-pengar och som man inte har byggt klart. Så är det över allt i Grekland. Man söker och får Eu-pengar, och sen bygger man så länge dessa pengar räcker. Men när man skall skjuta till den egna finansieringen så finns det inga pengar. Därför så står det Eu-projekt överallt som inte är färdigbyggda.

Frånsett den icke färdiga hamnen så är detta ställe mycket vackert, och gemytligt .

När vi var på väg hit så sa vi till varan ”Vi skall få se att vi är nog den enda båten i hamnen i kväll. Undrar om någonting är öppet där?” Men vad vi bedrog oss. I hamnen ligger en Rysk eskader med 21 segelbåtar.

Under kvällen när vi går och äter på en av tavernorna får vi se hur Ryssarna festar runt och vodkan och ozon flödar. Ja några festar så duktigt att de ramlar av stolarna de sitter på, och ramlar bokstavligen under bordet.

Besättning på Lady Glion går hem lägger sig, som vanligt ganska, tidigt. Under promenaden hem hör vi hur det stimmas och badas från de Ryska båtarna, i kvällens mörker. Det kommer nog ingen upp i morgon på dessa båtar, säger vi.

Torsdagen den 29/4

Nu hade vi fel igen. När vi kommer upp klockan 8 på morgonen så har alla Ryska båtar gett sig av. Vi äter frukost och ger oss sedan av. Dagens mål är staden Patras. Under segling mot Patras så passerar vi under den ca 3 km långa bron som går mellan Peloponnesos och fastlandet.

I Patras fyller vi diesel och spolar av Lady Glion allt salt som vi blivit oss översköljda med under de senaste dagarna. Det är skönt att ha klarat av den långa och tråkiga Korinthviken. Det enda som var något att titta på var de höga bergen och som var snöklädda på vissa toppar. Men vad är nu det att skryta med. Vi reste ju hit för att slippa se snö.

Fredagen den 30/4.     Raketskjutardagen.

Vid frukost ätandet i dag på morgon, bestämmer vi, att i dag tar vi den tråkiga Patras bukten i en etapp. Gör vi detta så är vi kommer vi upp till de Joniska öarna, där vi varit och seglat i så många år tidigare. Här känner vi väl till alla ställen och farvatten. Vi bestämmer att dagens mål får bli Astakos. Astakos är en mycket speciell stad på sitt sätt, och som är lite svår att beskriva för den som inte varit där. Hit har verkligen inte turismen nått. Men staden har sin charm på sitt sätt om man bara är inställd på det. Staden består av gamla grå byggnader, och trånga gator. Det börjar med att när man backar in med båten mot kajen så möts man av den speciella doften som förekommer när det inte finns något reningsverk i staden. På kajen tas vi emot av en av byns många byfånar, som kapten döpt till ”Tandjohan” eftersom han har bara en tand.

På kvällen går vi till en av de många tavernorna för att få i oss en bit mat. Vi beställer in, grillad kyckling, sallad och en karaff rött vin. Vinet kommer in och har den där ljusröda färgen som hallonsaft har. Vi befara det värsta när vi smakar på vinet. Jo då, det är helt odrickbart, så vi beställer i öl i stället. Vi väntar in kycklingen. Vi väntar och väntar. Efter nästan en timme kommer det in två tallrikar med en grillad höna som är delad på mitten, men med både huvud, ögon och näbb kvar. Gissa om vi tappade aptiten. Ja Alice kunde inte ens smaka på den. Tur att det fans lite sallad vi kunde äta. Efter denna förträffliga måltid går vi tillbaka till Lady Glion och sätter oss och tittar på alla stadens innevånare som går fram och tillbaka på stadskajen. Detta tycks vara innevånarnas stora nöje att varje kväll vandra fram och åter på detta vis.

Lördagen den 1/5

Dagens etapp blev inte lång. Det blev endast 5 distansminuter (mindre än en timme) lång. Vi gick till en liten vacker vik som är döpt av min bror Bengt, till Fishermans Bay. Här ankrade vi och njöt av dagen med lite småpyssel på Lady Glion, och kopplade av med läsning av bra böcker. Kapten tog också årets första dopp i det 20 gradiga Medelhavet.

Men som sagt det är ju den fösta maj i dag, och då skall man ju inte jobba.

Pankaka med blåbärsylt på kvällen, var som att gå på gormet restaurang, jämört med tavernan i Astkos

Måndagen den 3 maj

I dag ligger vi i Sami på Kefallinia. Sist vi var här, var i augusti föra året, och då hade vi två trevliga flickor med oss, nämligen Vendela och Felicia. Det var då som vi åt pizza på den Italienska restaurangen. Sami är en fin liten pärla med sin strand restaurangerna och vackra hus och grönskande berg i bakgrunden.

Vad har vi då gjort i dag? Jo vi har hyrt bil och åkt runt på den södra delen av ön. Det var väldigt vacker med allting som blommade. Det var blommor över allt. I väggrenar, på åkrar, i träden och i trädgårdar. På hemvägen kom vi upp på höjderna och här hade man vin odlingar över allt, och här passade vi på att besöka ett vineri. Här fick vi smaka på alla de olika sorterna som de tillverkade. Nu hade kapten otur igen. Han hade ju ansvar för att kaptenskan skulle komma hem till båten igen med bil. Jäkla otur att man skall köra bil när man äntligen fick dricka gratis vin.

Tisdagen den 4 maj

Vad gör vi idag var våra samtalsämnen igår kväll. Vår fantasi räckte inte riktigt till, utan vi sa att vi sover på saken och bestämmer i morgon vad vi gör. I dag på morgonen får kapten ett ide om att vi går upp mot Prevetza, så kan vi därifrån fortsätta sedan vidare norrut efter kusten upp mot Korfu. Sedan hade vi hört rykten via mejl att våra vänner på S/Y Kvast-Hilda skulle vara i Préveza trakten. Det skulle vara kul om vi kunde träffa dem igen. Sagt och gjort, så får det bli, även om det tar en 8 timmar att komma dit. Dagen blir fin med ömsom segling och ömsom motorgång. När vi så närmar oss Préveza hamn stiger spänningen. Skall vi hitta Kvast-Hilda? Jo mycket riktigt när vi svänger runt piren vid den så kallade ”Svensk-bryggan” så ligger hon där. Vad trevligt. Här ligger hon tillsammans med flera andra svenska båtar. Vilket senare under kvällen leder till att vi är ett helt gäng med Svenskar som går ut och äter middag på en trevlig taverna. Kvällen blir mycket trevlig med god mat och trevligt sällskap.

Onsdag den 5 maj

Vi ligger kvar en dag till, bestämmer vi. Vi har ju ingen brådska, och sedan hade vi ju så trevligt i går kväll. Under dagen åker tvärs över viken till Preveza-Marina och bokar plats för Lady Glion: Här skall hon få ligga när vi reser hem till Brenäs om någon vecka. Efter detta åker vi tillbaka och lägger oss på samma ställe som tidigare. Förkvällen tillbringas i Kvast-Hildas sittbrunn där det berättas sanna och osanna historier. Av någon anledning så blir de mer och mer osanna vartefter tiden lider. Kvällens middag intas på samma taverna som igår kväll. Maten och gemenskapen är liga god som igår kväll. Även om är lite mindre gäng än igår.

PS. Om du är intresserad var vi är någonstans på kartan, kan du gå in på www.marinetraffic.com Där kommer du in på en sida som visar var alla fartyg med AIS befinner sig. Där det står ”Go to Aria”, i övre vänstra delen av sidan, markerar du ”Ionian”. Sen markerar du ”Lady Glion” under ”Go ToVessel”. Där skall ni finna oss, om vi har AIS påslagen

Fredagen den 7 maj

Nej nu har vi legat länge nog i Preveza. Nu får vi ge oss av innan vi blir drabbads av hamnröta. Vi lossar våra förtöjningar kl. 9 på morgonen och styr ut genom den muddrade infarten till Preveza. När vi kommer ut på havet och styr norrut med riktning Korfu får vi vinden rakt i näbben. Av bekvämlighetsskäl får Yanmar (Kallad Hjalmar) jobba i dag. Det är först på eftermiddagen när viden vridit något som vi hissar seglen. När vi kommer upp mot Parga så har vi fått nog för dagen, med att stampa i motsjö. Vi styr in i bukten med den långa sandstranden. Här ankrar vi och tittar på de få tidiga badturisterna som ligger på stranden och solar. Det finns också ett fåtal som gör ett tappert försök att bada i det 22 gradiga vattnet. Även kapten tar ett snabbdopp. Kan det vara åldern som gör att han är så kvick upp ur vattnet?

Lördagen den 8 maj

Vaknar och tittar upp på en himmel som är täckts av moln. Katastrof, så får det väl inte vara.

Vi bestämmer, att är det så att vädret trotsar oss så, så anpassar vi oss därefter och tar en kort segeltur norrut efter kusten till Sivota. När vi kommer fram, efter 2 timmar, och lägger till i hamnen, så spricker himlen upp och solen kommer fram. Vi tar en promenad till ett strandkafe och beställer in smörgås och en öl. När vi avnjutit detta, så delar besättning upp i två läger. En part går hem till båten och sover middag och den andra parten går på shopping. När kapten vaknar efter en timme så är han fortfarande ensam ombord. Var är kaptenskan? Har det hänt något? Efter ytterligare en halvtimmes väntan, beger sig kapten ut och letar efter kaptenskan. När han gott ett par hundra meter möter han Alice som skiner som en sol. Hon har haft jätte trevligt och hittat mycke fina kläder.

Det går mycke bättre att handla när jag får vara skälv, och när du inte är med och jäktar på mig, säger Alice till Björn. Och jag är betydligt gladare om jag slipper var med, svara Björnen.

Måndagen den 10 maj -10

I går hade vi vilodag, och låg still. Besättningen vägrar att jobba mer än 6 dagar i veckan. Sedan var det något om att, man skal helga vilodagen.

Det som var mest anmärknings i går, var när vi på kvällen satt på ett strandkafe, och tittade på när solen gick ner över bergen på Korfu. Det färgspel som visade sig sedan solen gått ner var som att sitta på den öde ön Vaverön i Siljan och titta på när solen går ner över Gesundabergen. Färgen på Korfubergen hade först en ljusare blå färg, och sedan blev de allt mörkare och mörkare i den blå i färgen, med en toning av rött i den blåa. Alltså en dragning åt det lila hållet. Precis som de Dalablå bergen som man kan se på kvällningen över Siljan.

Det som förstörde kvällen var när det kom in en stor lyxbåt i 100 miljoners klass och skulle lägga till: Han förstörde vår vackra utsikt totalt. Dessutom höll han på nästan en hel timme och brummade runt i hamnen för att kunna lägga till, trots att det var lugnt väder. Man kan säga att den som framförde den båten var en liten man men med en stor båt. När vi sedan fick höra att den som ägde den båten var en Tysk boxningspromotor, då tappade vi lusten totalt att titta mera, vi gick hem till vår underbara Lady Glion.

I skrivande stund är vi på väg söder ut igen mot Levkas, på ett spelblankt Medelhav. Men till eftermiddagen skall vinden återkomma. Vi får väl se vad dagens mål blir.

Ja hur blev det? Jo vinden kom och vi fick fin segling på eftermiddagen och efter 8 timmars färd hamnade vi på redden utanför turistfällan Nidre på Levkas. På kvällen fick Lufsen (gummibåten)föra oss in till land där vi åt en bit mat, på en av de många tavernorna, som ligger utefter strandgatan. I morgon blir det att fylla på förråden med mat och vätska. Det börjar ju som bli lite öde i förråden under durkarna och i kylen

PS. Jag nämnde att man kunde hitta oss på hemsidan Marinetraffic. Så är det inte alltid. Ibland är vi med och ibland inte. Konstigt!

Tisdagen den 11 maj

Nu har vi handlat så att vi klarar oss några dagar. Vi tänker åka den lilla biten över till Meganisi och besöka någon av den vackra Atenavikarna. På vägen dit passerar vi ön Skorpios. Det var denna ö som den mycket förmögna skeppsredaren Aristoteles Onassis ägde en gång i tiden. Här bodde han tillsammans med Jacqueline Kennedy. Ön är mycket vacker med grönskade sluttningar och odlingar. Här fins också en mycket vacker privat hamn där Onassis låg med sin vackra lustjakt på den tiden.  Alice blev imponerad av den vackra ön och tyckte vi kunde åka in och hör om vi fick köpa ön. Sagt och gjort då gör vi det. Men när vi styrde in mot ön så kom Alice underfund med att hon inte hade täckning på sitt Visa-kort så att det skulle räcka. Attas skit tycket Björnen, att hon inte ordnat med det och la om kursen mot vårt mål Atenavikarna. Här fick vi en härlig eftermiddag med sol och bad, och för en gång skull viken för oss skälva. På kvällen gick med Lady Glion över till Spartakhori där vi åt den traditionnella måltiden.

Onsdagen den 12 maj 2010

Upp på morgonen och äta frukost i sittbrunnen och samtidigt höra på fågelsången, denna stilla vackra morgon. När vi fyllt våra vattentankar styrde vi ut och satte kursen mot Assos. Detta är ju ett av vår favorit ställen här i Joniska farvatten. Här har vi varit många gånger, och ändå så blir vi inte less på detta ställe. Här rofyllt och vackert med sin vackra byggnation inramat med grönska runt om på bergssluttningarna. Här är vatten klart och rent och det är en fröjd att simma runt i det turkos blåa lagunen.

På kvällen avslutar vi dagen med att sätta oss i en soffa på ett bar-kafé med utsikt över lagunen och Lady Glion Vi studerar den vackra utsikten, där vi ser den ena stjärnan efter den andra vaknar till liv i det begynnande kvällsmörkret. Vi lyssnar också till en behagfull musik som är i vår smak som de spelar på kaféet. Det är sådana låtar med bland annat Frank Sinatra där han sjunger My Way, New , New York, mm. Sådan typ av musik spelar de, och man kan höra hur trumvisparna smeker virveltrummans skinn.

Torsdagen den 13 maj

Ja det händer inte så mycket här nu utan vi slöseglar runt och njuter. I dag blev dagens mål en liten by som heter Vasilike och ligger på södra delen på Levkas. Här kopplade vi av och tittade på alla andra segelbåtar som kom in och la till i hamnen. Nu när vi kommit in i maj månad har frekvensen av båtar ökat betydligt. Från att tidigare inte sett en segelbåt på flera dagar så är nu hamnarna fulla varje kväll.

Fredagen den 14 maj 2010

Enligt de senaste väderprognoserna skall det bli sämre väder de närmaste dagarna. I morgon skall det bli kraftigt regnväder som skall börja i natt och pågå i morgon förmiddag med påföljande kraftiga vindar. Vi beslutar att vi skall sökas oss till en hamn där vi kan ligga trygga under ovädret. Det får därför bli ett ställe som heter Sivota som även det ligger på södra delen av Levkas. Här inne i bukten ligger vi säkert, men det är trångt. Det är nämligen så att här har alla båtcharterförtag sin hemma hamn. Och till helgen kommer alla uthyrningsbåtar in och skall byta besättningar och gäster.

Lördagen den 15 maj 2010

Prognosen stämde. Det har regnat hela natten och förmiddagen. Så nu har vi i alla fall fått en ren Lady Glion, från allt salt som hon har blivit överspolad med. Saltet är vår stora fiende. Det gör att allt rostar och kladdar ner. Ja även det som kallas rostfritt måste man hålla efter, annars rostar det efter ett par dygn.

Dagens blunder, utförd av kapten. Vem annars? I morse när han skulle gå och köpa bröd i regnet tog han fram sina Foppatofflor. Dom var ju bättre att gå i regnet med än ett par sandaler. När han kommer till bageriet, så titta folk så konstigt på kapen. Han undrar varför, men får svaret först när han kommer åter till båten och skall byta tillbaka till sandaler. Han behöver då nämligen bara byta en sko. För han har varit på bageriet med en sko av vardera slaget.

För övrigt i dag så passade vi på, när det var sämre väder att hyra en bil och bese de inre delarna av Levkas. Vilken naturupplevelse. Vägar som slingrade och gick upp allt högre och högre upp i bergen, och en färgprakt utan dess like. Det var bommor och grönska av alla olika slag Allt ifrån Ginstbuskar, Bogamvilja, rosor i hela färgskalan. Dessutom stora citronodlingar, olivlundar och vinodlingar. Det var tidvis så grönt och lummigt att man kunde tro att man var i regnskogen och åkte

Söndagen den 16 maj 2010  Broder Bengts födelsedag

Även vi kan drabbas av sämre väder. Vi har det för tillfället inte så där jätte bra väder. Det regnar ibland och så blåser det en del, och temperaturen har sjunkit ner till drygt 20 grader. Detta innebär att vi gör väl inte så där långa etapper, om dagarna. I dag till exempel blev det en timmes färd upp till Vathi på Meganisi. Lort Vathi döpt av mig en gång i tiden. Så är det inte nu. Här har man verkligen rusta och pyntat upp staden, så nu är den verkligen pittoresk. På tårget har man till exempel ordat med en fin lekpark för barnen. Hit kommer föräldrar med sina barn på kvällarna och låter dom leka medans de själva sitter på ett kafé och pratar med sina vänner. Det är faktiskt riktig underhållande att sitta i Lady Glions sittbrunn och titta på barnen när de leker.

Måndagen den 17 maj

Det skall bli kraftiga nordvindar till natten, och då ligger vi inte bra här i Vathi. Vi får leta på någon hamn som skyddar mot norr. Vi studerar sjökortet och bestämmer att det får bli Eufimia på Keffalonia

Det finns ett ställe som heter Fiskardho på Keffalonia. Ett ställe som kapten inte gärna vill besöka. Det är ett ställe där de som vill glassa sig med stora båtar och sedan kryllar det av hyrbåtar. Med andra ord, inget ställe för Björnen från Brenäs. Kaptenskan har allt tid frågat, varför inte kapten tar henne med dit någon gång så att även hon kan få gå omkring i långklänning och klackaskor och dricka paraplydrinkar. Nej. Det blir inge av med det har kapten svarat.

I dag när vi seglade mot Eufimia så blåser det och gungar en del så kaptenskan går ner i båten och läser en bok, i stället för att sitta uppe i sittbrunnen. När vi på väg mot Eufimia så passerar vi Fiskardo. Kapten ser att vi möter ett kraftigt regnväder, så han ändrar sina resplaner och styr in mot Fiskardo i stället, utan att nämna något för kaptenskan. När vi är på väg in i hamnen i Fiskardo så ropar han på kaptenskan att nu får du komma upp och hjälpa till med tilläggningen. Hon kommer upp och är djupt koncentrerad på sina uppgifter med tilläggningen och ankaret. Först när vi är klara med tilläggningen tittar hon upp och ser undrande ut. Det här är ju inte Eufimia säger hon och tittar på kapten. Du lurar mig du stygge kapten. Och jag som glömt klackaskorna hemma. Hur skall detta kunna gå?

Det blev varken klackaskor eller paraplydrinkar, utan vi drog på oss våra lortiga jeans och gick till närmaste matservering, som låg 3 meter från båten och åt en bit mat och drack ett glas öl, i stället

Tisdagen den 18 maj 2010

I skrivande stund har

vi ”visseljohanna” i masterna på båtarna så vi blir nog liggande kvar på detta ”glasställe” en dag till. Vi får väl se vad som händer under dagen.

Onsdagen den 19 maj

Ja bet blev att vi låg kvar en dag till i Fiskardo. Men idag seglar vi vidare söder ut ner mellan öarna Ithaca och Kefalonia. Vi gör ett lunchstopp i en av de fina vikarna som finns på Kefalonia sidan. Föresten det var i denna vik som Felicia såg delfiner i fjol. Här njuter vi av stillheten och den storslagna naturen. När vi äter lunch kommer jag att tänka på en av min bror Bengts uttryck. När man som vid detta tillfälle njuter i fulla drag brukar han säga. ”Det är tur att det inte är skatt på att njuta, för då skulle taxametern gå väldigt fort nu”.

Efter den traditionella middagsluren fortsätter vi mot Eufemia. Om Eufemia kan man säga att det är välordnat och fint på gatorna men av någon anledning så är det en hamn som vi ändock inte trivs i. Här tar man också ut en hamnavgift på 150: - per natt. Vilket är mycket ovanligt i Grekland.

Torsdag den 20 maj

Vi fortsätter och rundar sydspetsen på Ithaca. Men innan dess så gör vi en sväng i till Sami för att göra en del inköp. Dagens natthamn får bli Vathi på Ithaca. Här lägger vi oss för ankare ute på redden. Det känns tryggare att ligga för ankare än att ligga vid kaj. Vi har fått föraningar om att det skall blåsa i natt och från fel håll. Mycket riktigt vi hinner inte mer än släppa ner ankaret och sätta oss i sittbrunnen, för att äta en sen lunchmacka, så brakar värden oväder löst med regn åska och blåst. Då känns det skönt att krypa ner i båten och stänga igen luckorna samt lyssna på när regnet smattrar på däck

Fredagen den 21 maj

På måndag reser vi hem till Brenäs för att avnjuta den vackra fina Svenska sommaren. Därför har vi nu i natt och idag tränat på det Svenska sommarvädret. Vi skrev igår att det började regna. Jag det har det fortsatt med hela natten och förmiddagen. Så nu vet vi hur det kan bli när vi kommer hem. Men vi skall göra allt för att det inte skall bli så. Vi skall nämligen packa alla våra väskor fulla med fint väder och ta med oss hem

Ja som sagt det regnade hela förmiddagen utan uppehåll, och att vara instängd i en båt kan vara långsamt och tråkigt, så till slut så sa vi att nu struntar vi i det vädret och ger oss i väg. Innan vi ens han göra båten klar för avfärd så var vi totalt genomblöta. Men när vi kom ut på det öppna havet så slutade att regna och livet blev lite lättare

Efter 3 timmar var vi så framme i Atenaviken, och här gick vi och åt på tavernan. Men innan vi gick och åt så tog vi en ankars. Det tyckte vi att vi hade förtjänat.

Lördagen den 22 maj 2010

Ja så var vi då åter i Préveza. Här skall vi lyfta upp Lady Glion på land på måndag, och nu är det slut seglat för oss den här gången Sen på natten till tisdag flyger vi hem till Sverige. För vår del återstår nu bara att avrusta och städa Lady Glion på utvändigt och invändigt. Sedan skall hon även få en omgång bottenfärg till på sig. Även om hon redan nu är vacker och fin så skall hon putsas upp ytterligare så att hon blir som en pärla till som vi kommer ner i slutet på juli och seglar vidare.

Resumé

Resan vi upplevt under denna vår har varit helt fantastisk. Den börjar i Insjön med snö och snökaos så att inte tågen går. Vi får sedan uppleva två vårar. Den första i Turkiet när de första blommorna börjar blomma. Sedan samma sak i Cykladerna. När vi sedan kommer fram till Joniska havet som möter vi full sommar.

Upplevelsemässigt så kan vi säga att, som vi sagt tidigare så är Turkiet helt fantastiskt.  Cykladerna har sin tjusning, men är väldigt kala och sterila. Korintviken är lång och tråkig, även om bärgen runt om är mäktiga. Joniska öarna är ju alltid gröna och vackra. Speciellt så här års när det blommar över allt.

Hur har det då gott att leva så tätt inpå varandra i 24 timmar om dyngnet i två månader i en liten båt. Ja det har gått jätte bra. Vi har inte varit irriterade på varandra en enda gång, trotts lite sjukdomar med förkylning och magsjuka. Visserligen är vi på många sätt lite olika i sinnelag och handling. För Björn skall det alltid hända saker och gå fort. Alice är mera lugn och eftertänksam och skall alltid veta vad som gäller och ha allt under kontroll . För att klar dessa olikheter, har vi alltid haft förståelse och respekt för den andra parten. Sen har vi hela tiden försökt att med glimten i ögat ha roligt och skämta om saker och ting. Inte ens när, Alice trampade i Björn nylackade golv, eller när Björn tvättade Alice röda trosor i Klorin, blev vi arga på varan

Något problem med båt och utrustning? Nej allt har fungerat bra och ingenting har gott söder, trots att det ibland har varit rätt tuffa tag med vindar och annat. Med Lady Glion är vi jätte nöjd med. Vi trivs mer och mer med henne. Det är för oss den optimala båten och som dessutom har god kvalitet.

Nu är detta sista skrivning för denna gång. Så nu slipper ni läsa om oss på ett tag. Men i slutet av juli då återkommer vi med nya berättelser om våra fortsatta seglingar. Då i juli de sista två veckorna skall vi ha barnbarna, Viktor, Elias och Vendela, Felicia med oss i två omgångar. Då blir det fart på oss gamlingar.